Isidor Forum
Forum för dialog kring katolsk tro och katolska kyrkan. Ägs av Isidor nätverk och data
Farväl biskop Bertil!
Bengts Blogg

Syndication

News

Archives

Under söndagen nåddes vi av budet att biskop emeritus Bertil Gärtner gått ur tiden. Han var en stor gestalt inom kristenheten både som teolog och kyrkoledare och hans bortgång är en förlust inte bara för Svenska kyrkan, utan för hela kristenheten i Sverige. Vi ser med tacksamhet tillbaka på hans gärning. Senast förra veckan skrev jag ett inlägg om honom och in i det sista deltog han på sitt lågmäda ödmjuka sätt i den allmänna debatten genom sin blogg där sista inlägget är en kommentar till kyrkovalet.

Bertil Gärtner var biskop av Göteborg under åren 1970-1991. Dessförinnan var han verksam som forskare i Nya testamentets exegetik vid Princeton-universitetet i USA. Han har alltid varit stridbar i fågor rörande ämbete och kyrklig förnyelse och aktiv i arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse och Svenska kyrkans fria synod.

Signum-bloggen skriver: "Med Bertil Gärtner har Svenska kyrkan förlorat en betydande teolog och framstående kyrkoledare med internationella perspektiv. Han förespråkade en klar åtskillnad mellan Svenska kyrkan å ena sidan och staten och partipolitik å andra sidan, och han lade stor vikt vid att främja Svenska kyrkans ekumeniska relationer till den katolska kyrkan och de andra stora kristna världskyrkorna. Requiescat in pace."

Katolsk Observatörs nyhetskommenterande blogg skriver: "Vi har ju ibland uttryckt kritiska synpunkter på Svenska kyrkans vägval. Men detta är inget gentemot vad denne modige och självständige man gjort. Bertil Gärtner representerade den svenskyrkliga fromhet man finner bland fiskare och bönder på västkusten. Han motsatte sig det riksdagsbeslut som släppte in kvinnliga präster i Svenska kyrkan och han har alltid varit stridbar i frågor om ämbete och Svenska kyrkans förnyelse. "

Gärtner sammanknippas ju ofta med motståndet mot kvinnliga präster, men det motståndet berodde definitivt inte på något kvinnohat eller motstånd mot jämlikhet mellan könen utan byggde på hans teologiska övertygelse. Det är signifikant att bland de kommentarer kring hans död från Svenska kyrkan jag hittat på internet, så är några av de varmaste och mest uppskattade skrivna av kvinnor, en av dem t.o.m. av en präst som studerade under honom då han var biskop i Göteborg. Liselotte Malmqvist, präst i Skärhamn skriver:

Jag vet att han inte delade min övertygelse om min kallelse, men som jag minns det så behandlade han mig med respekt...

Biskop Bertil fick en gång ett pris med följande motivering ?För modet att stå ensam. För styrkan att stå emot. För viljan att stå kvar.? Det var nog så det var, och fortsatte vara. Biskop Bertil och jag är kanske fortfarande inte ense om vilken väg som är rätt i ämbetsfrågan. Förmodligen är det så att han vet mer än jag idag i den frågan där han är idag.

Och idag får vi ställa oss den fråga som man borde ställt redan då istället för att lägga så mycket fokus på ämbetsfrågan. Att fråga oss var vårt fokus som troende gemenskap ska vara. Det är djupt tragiskt att Göteborgs stift slarvade bort flera år på att debattera ämbetsfrågan istället för att samtala om hur vi hjälper människor att komma till tro. Vi har förlorat mycket på det. Det som borde varit fokus då, under Bertils biskopsgärning, lika mycket som idag är på vem som är Levande Herre i vår kyrka, i den kyrka som behöver både män och kvinnor i tjänst att förkunna evangelium om himlen till jorden.

Signaturen Kyrksyster vill jag gärna också citera:

Han har blivit mest känd för att han var den siste biskopen som inte prästvigde kvinnor. Därmed blev han också orättvist beskylld för att tycka illa om kvinnor.
Hans ställningstagande var teologiskt och hade inte med hans syn på kvinnor att göra. Han respekterade kvinnor, även som teologer. Men hans bibeltolkning kom fram till att prästämbetet var förbehållet män, och det kunde han inte kompromissa med. Det gjorde honom impopulär i en del kretsar. Men de som lärde känna honom mötte en ödmjuk man som gick på fotboll och stod på ståläktaren och skrek som andra, som sprang efter spårvagnen...

Han var en man som på ett stort kyrkligt möte kunde ta tag i två obstinata teologistudenter som vågat yttra sig och protestera mot en åsikt en höjdare framfört... gå sju varv och några till i domkyrkan för att verkligen höra vad dom menade och ta till sig. Denne lärde man ville fortfarande lära...

Han var tillflykt och tröstare för många som kände sig vilsna i kyrkan.

Man kan ha andra åsikter, komma till andra teologiska slutsatser än de Bertil Gärtner gjorde. Men han har betytt mycket för kyrkans självförståelse och för bevarandet av evangeliet.

 Dagen DN GP SvD Ulf Ekman Världen idag


Posted 2009-9-21 15:00 by Bengt Malmgren
...
Ansv. utgivare: Bengt Malmgren