Isidor Forum
Forum för dialog kring katolsk tro och katolska kyrkan. Ägs av Isidor nätverk och data
Läroämbetets roll är att bekräfta Guds folks levande tro.
Bengts Blogg

Syndication

Recent Posts

News

Archives

Anders Gerdmar är teologie doktor och docent i Nya testamentets exegetik. Han har bl.a. forskat i antisemitismen inom kyrkan och är ibland gästbloggare på Teologiskt forum. I ett mycket bra och klargörande inlägg avslutar han debatten om Nya testamentets kanon som sista tiden förts i Världen idag.

Han påpekar helt riktigt (vilket även Per Beskow gjort i en artikel i Signum) att det faktum att NT´s kanon fastslogs av Kyrkans biskopar först vid konciliet i Kartago på 300-talet inte får tas till intäkt för att tro att kanon i praktiken kom till så sent. Redan under apostolisk tid började man betrakta delar av NT som kanoniska skrifter, de fyra evangelierna erkändes före år 100 och före år 150 var större delen av kanon etablerad, med undantag av några skrifter som var omdiskuterade.

Så vad biskoparna gjorde var att stadfästa en praxis som växt fram som en följd av den levande tros-gemenskapen. Beslutet i Kartago handlade formellt om vilka skrifter som skulle användas i gudstjänsten, och då utgick man från den tradition som redan utvecklats. Jag vill gärna citera ett stycke ur det som Anders Gerdmar skriver, för  jag tycker det är så klargörande och tydligt:

"...hela Kristi kropp, biskopar och hela det kristna folket tillsammans, visade, genom att använda Nya testamentet som helig Skrift, vad som var kanoniskt och vad som bara var uppbygglig text. Biskoparna i Kartago skrev sedan bara ner det, och det hade Athanasius av Alexandria gjort dessförinnan... Man kan inte spela ut kanon mot kyrkan. Att säga att kyrkan fanns innan Nya testamentets texter är bara en halv sanning - evangeliet enligt Nya testamentet ger också upphov till kyrkan. Inget samfund har heller monopol på att vara Kyrkan. Det är den enade kyrkans gemensamma tro som normerar, det som lärs av alla, alltid och överallt och sund teologi är alltid i samklang med Skriften. Då vi respekterar Skriften som Guds levande Ord har vi också en fast grund för den enhet mellan kristna som Jesus ber om."

Bra, tydligt och pedagogiskt sagt om hur det är. Läroämbetet i kyrkan har inte till uppgift att hitta på och bestämma nya saker, utan uppgiften är att vaka över den sanna och levande "katolska (allmänna) och apostoliska tron". Det är en vulgäruppfattning att det skall vara så i Kyrkan att läroämbetet på egen hand bestämmer, och lekfolket skall bara följa efter. Det finns också ett allmänt prästadöme, och det finns en karismatisk dimension i Kyrkan som alla döpta har del i. Att de sista påvarna sett på sitt ämbete på det sättet är allderles tydligt om man lyssnar till vad de sagt. Böcker som Evangelium enligt Rom uttrycker därför en vulgäruppfattning om vad konstituerar katolsk tro. Visst kan makt missbrukas, och det har skett men uttalad katolsk teologi alltifrån Andra Vatikankonciliet och vad olika påvar skrivit efter det har just denna tjänande syn på ämbetet, precis som Gerdmar beskriver biskoparna vid konciliet i Kartago. Detta är en god grund för ekumeniken, och allt fler icke-katoliker har börjat upptäcka detta. Ulf Ekman tar upp läroämbetets roll i sista delen av sin artikelserie om den moderna kristenhetens kris (Världen idag 27 juli).

En annan person som upptäckt detta är prästen i Herrljunga Peter Artman (Svenska kyrkan) som kommit ut med en bok, Ny endräkt - Vävd i ett enda stycke (Artos förlag). Jag träffade Peter Artman för några månader i S:ta Clara kyrka, och nu stötte vi på varandra igen i vimlet på Oas-mötet i Borås. Han gav mig då denna bok som är ett resultat av de erfarenheter och reflektioner han gjort efter att han sista decenniet haft ekumeniska kontakter i många olika samfund. Visionen om Kyrkan som Guds folk, som Andra Vatikankonciliet gav uttryck för, som Gerdmar försöker uttrycka i citatet ovan är en vision som allt tydligare tar form hos många kristna från olika samfund. Detta är kärnan i den nya ekumeniken. Peter Artmans bok är en utmärkt, jag skulle säga oumbärlig, ciceron vid en resa genom detta nya ekumeniska landskap. Anders Arborelius och Stanley Sjöberg har skrivit var sitt förord till boken.

Dagen


Posted 2009-7-27 10:04 by Bengt Malmgren
...
Ansv. utgivare: Bengt Malmgren