Gardell, de evangelikala, bokstavstron och den dubbla utgången.
Jag var igår på en samtalskväll i Söderhöjdskyrkan med Jonas Gardell och Stefan Swärd med Daniel Grahn som moderator. Det var ett engagerande och avspänt samtal om Jesus med utgångspunkt från Jonas Gardells berömda bok.
Gardell har ju blivit starkt kritiserad, särskilt från evangelikala kretsar för att inte vara "tillräckligt kristen" och förvanska Bibelns budskap. När man lyssnar till Jonas finns emellertid ingen tvekan om hur han definierar sig själv: Som en glödande kristen med en levande uppståndelsetro och som med en väckelsepredikants iver talar om Guds oändliga kärlek till en plågad mänsklighet.
Sedan vill Jonas som en tänkande modern människa "få ihop det" till en fungerande helhet. Hans bok som han jobbat 12 år med är det svar han kommit fram till just nu. Han är öppen med att han har en agenda med det han skrivit. Det är hans personliga tro, han säger inte att alla måste tro som han eller att han har rätt i allt. Han är en sökare som många andra.
Jonas har en poäng i att det finns många tvetydigheter i Bibeln, att det påstås en sak i en text, och något helt annat i en annan sammanhang, t.ex. vem som var Josefs far, vilka Jesus sista ord på korset egentligen var etc, att olika bibeltexter utifrån ett historieforskningsperspektiv måste tillmätas olika diginitet som autentiska historiska källor.
Om man bara raktav säger att det är bibelns bokstav som gäller, så kan man lätt bli svaret skyldig när Jonas påpekar olika sådana tvetydigheter och motsägelser som kommer fram i bibeln. En djupare förståelse av bibeln kräver att ett tolkningsmoment måste till. Stefan Swärd var klok nog att inte gå i svaromål, utan valde att i samtalet framhålla det som han och Jonas var överens om samt erkände att även för evangelikaler finns öppna frågor som man brottas med. En del evangelikaler har dock inte den ödmjukheten. Jag ser att Stefan fått stark kritik av kommentatorer på sin blogg som hade önskat att Stefan skulle bjudit Jonas mera motstånd och kritiserat hans ofullkomliga bibeltro. Jag tror att det skulle bli ett betydligt mer intellektuellt stimulerande samtal om dessa saker med katolska teologer. Läs mer om katolska principer för bibeltolkning.
Den fråga som jag tyckte var mest intressant under samtalet var den om Guds villkorslösa kärlek kontra kravet på omvändelse, inklusion kontra exklusion. Med lidelse säger Gardell: Jag måste få tro att uppståndelsen inkluderar alla, och att ingen enda, inte ens den mest inbitna syndare lämnas kvar. Av samtalet framgick att det betyder inte att Gardell negligerar betydelsen av omvändelse. Men Guds villkorslösa kärlek kommer liksom först. Gardell vädjar till alla fäder och mödrar. Vad skulle ert barn, er son eller dotter tänkas kunna göra som gjorde att ni drog tillbaka er kärlek från dem? Inget svarar de flesta. Visst finns det saker vi med all kraft vill hindra våra barn från att göra och som vi ogillar, men det får oss inte att älska dem mindre. Jesus lär oss att Guds kärlek verkligen är så oändlig och allomfattande som Gardell beskriver, vi behöver inte grubbla på att vi inte duger, eller att just jag skulle vara utesluten för att mina synder är så speciella eller exeptionella. Därom finns nog ingen oenighet bland kristna.
Men invändningen mot Gardells resonemang är givetvis denna: Eftersom människan är utrustad med fri vilja och ansvar, måste det då inte finnas en möjlighet till två utgångar? Reducerar vi inte annars människan till något mindre än hon är? Precis som människan i tidernas begynnelse av fri vilja valde bort gemenskapen med Gud genom syndafallet, inplicerar inte frälsningen på samma sätt att återknytandet av gemenskapen med Gud sker som en akt av fri vilja där vi säger "Ja" till Gud. Frälsningen är visserligen ett fritt erbjudande som ges åt varje enskild människa, oberoende av förtjänst, men för att bli fullbordad, är det inte något som bara kan tas emot i full frihet? Annars vore allt tal om ansvar och fri vilja meningslöst. Liksom Gardell hoppas och tror jag att ingen enda behöver lämnas utanför, men jag känner åtminstone en liten bävan för att missa målet.
Jonas och Stefan i intervju efter lunchsamtal hemma hos Stefan (YouTube).
Uppdatering 2009-06-11 15.00: Dagen Carl-Henric Jaktlunds blogg Stefan Swärds blogg.