Teologi som högskoleämne.
Flera bloggare har kommenterat Högskoleverkets beslut att inte godkänna Newmaninstitutet m.fl privata inrättningar för examinationsrätt. Beslutet som rör Newmaninstitutet finner ni här. Det formella motivet att inte godkänna är inte att det saknas kompetens, Högskoleverket håller med bedömargruppen om att det finns fullgod kompetens inom Newmaninstitutet. Vad som föranledde verket att ändå fatta ett negativt beslut var att det inte fanns tillräckligt med heltidsanställda lärare inom varje examinationsämne. Med så högt ställda krav verkar det som om Högskoleverket kräver stordrift för att godkänna. Med så högt ställda krav misstänker jag att man missar att ta till vara intressant kompetens som finns inom en rad mindre institutioner ute i landet. Man kan inte värja sig för tanken att det finns andra ideologiska överväganden inbakat i beslutet också.
Utan anspråk på någon djuplodande analys skulle jag bara vilja spalta upp begreppen något till förmån för tydlighet i problemställningarna:
Religion är ett fenomen som handlar om tro på en andlig verklighet. Varje religion har sina urkunder som man går tillbaka till.
Kristendomens urkunder är förankrade i historien. Det är personen Jesus Kristus och det sammanhang som omger honom. Sammanhanget är Israels folks historia, Gamla testamentets berättelser som beskriver denna historia, Nya Testamentets berättelser som beskriver Jesu liv och händelserna kring Påsken, Jesu passionshistoria, död och uppståndelse, samt Pingsten som betraktas som Kyrkans födelsedag och den tidiga spridningen av kristendomen genom människor inspirerade av tron på Jesus Kristus och uppfyllda av Anden. Kyrkan förvaltar tron och för den vidare genom seklerna. Den kristna tron handlar om att man tar dessa urkunder på allvar, man tar personen Jesus kristus på allvar och bejakar det han säger om sig själv och det som sägs om honom. Det är ett sammanhang som ingen troende kristen "hittat på" eller "uppfunnit", utan något som tagits emot, blivit givet och som man kan förhålla sig till, antingen genom att acceptera det eller förkasta det (eller givetvis genom att vara "ljum" och inte riktigt ta ställning). Kyrkan som hela tiden reflekterar över sin tro försöker formulera den i trosbekännelser och dogmer. Alla sådana försök till formuleringar är alltid temporära, och utgör inga anspråk på att fånga in helheten i Guds väsen som alltid är större än vad som är möjligt för människan att fatta och beskriva.
Teologi, ("läran om Gud") är det vetenskapliga studiet av tron på Gud och det religionerna tror på. Gudstron som sådan är inget som teologin "uppfinner", utan teologin studerar Gudstron som fenomen. Teologin har i västerlandet har genom den västerländska kulturens nära förbundenhet med kristendomen studerats i en kristen kontext. Det är därför naturligt att det finns ämnesområden i teologin som knyter an till den kristna kontexten såsom bibelexegetik, kyrkohistoria, dogmatik, pastoralteologi etc. Samtidigt är teologin ett bredare område än så som ur filosofisk, sociologisk och antropologisk synvinkel studerar människans förhållande till en uppfattad transcendent verklighet. Teologin är en fristående vetenskaplig disciplin som bedrivs utifrån principen om forskningens frihet. Ingen kyrkoledare får diktera eller tvinga på teologerna vad de skall tycka och komma fram till. Å andra sidan är det inte teologernas uppgift heller att tvinga på Kyrkan vad den skall tro. Teologens uppgift är att bedriva vetenskap, inte att bilda kyrka.
Universiteten och sekulariseringen. I samband med sekulariseringen har många intellektuella vänt kristendomen ryggen, inte bara i ett allmänt ointresse, utan att man aktivt menar att kristendomen är skadlig för människan och den mänskliga naturen. Föregångarna är Marx (religionen är ett opium för folket), Freud (Gud är en konstruktion av överjaget) och den analytiska filosofin (Russel, Hägerström, Hedenius). I våra dagar har denna kristendoms- och religionskritik tagit närmast religiösa dimensioner och har förlorat sin tidigare intellektuella skärpa. Idag behöver man inte motivera varför man inte tror på Gud eller är kristen, många journalister blir närmast generade, om de ertappas med att vara alltför intresserade och positiva till sådant som har med tron att göra, inneattityden är nog att inta en överlägsen lätt hånfull attityd, och när de hör om kolleger och andra intellektuella som blir kristna vet de inte vad de skall ta sig till. Jag tror inte man kan isolera Högskoleverkets beslut från detta sammanhang.
Kyrkorna gå sin egen väg? Så hur skall då Kyrkorna göra som förvisso har ett intresse att fortsätta att bedriva teologisk forskning och utbildning utifrån sin horisont göra om man inte längre får stöd från samhället och Högskoleväsendet som utfärdar rätten att examinera? Man kan ju inte tumma på sina principer och anpassa sig efter en sekulär mall som man inte tror på bara för att få tillgång till bidrag och examinationsrätt. Dagen talar om att fastna i honungsfällan. Bättre då att gå sin egen väg och ta saken i egna händer. Ute i Europa och i resten av världen finns många katolska universitet som Newmaninstitutet kan samarbeta med, precis som Livets Ords universitet i Uppsala samarbetar med Oral Roberts universitet i USA.
Dumt att bryta bra samarbete mellan kristendom och universitet. Det är bara tråkigt om det skulle bli en sådan utveckling, eftersom vi då går miste om det fina samarbete som åstadkoms genom att slå samman det bästa i den svenska universitets- och forskningskulturen med det bästa ur den kyrkliga kulturen och traditionen. Det är ett urbota dumt beslut om samhället och de teologiska fakulteterna väljer att vända kyrkorna ryggen. Det ryms både kyrkligt inriktade pastorala kurser och från kyrkorna fristående teologisk forskning inom universitetsvärlden utan att det påverkar forskningsklimatet negativt. Alla håller inte med Högskoleverket i deras kritik. Svensk teologisk forskning mår allderles utmärkt idag, menar t.ex. Stefan Helgesson i DN.
Mera om ämnet: John Nilsson