Afrikansk och påvlig visdom ratas av västvärlden.
Påven är just hemkommen från sin Afrikaresa. Under mässan i fredags i Angolas huvudstad Luanda mötte han en miljon människor. Också i Kamerun mötte stora människomassor upp när påven kom. Påven talade hopp och tro till Afrikas folk.
|
Foto: Schalk van Zuydam/Scanpix
|
Han vände sig särskilt till ungdomarna som är Afrikas framtidshopp, vid ett möte med unga i Angola sade han att all förnyelse börjar inifrån. Han talade också om de svåra problem som Afrika brottas med, han talade om "ondskans moln" som har lett till krig, etniska konflikter och slaveri i Afrika, och om "girigheten som korrumperar människors hjärtan och förslavar de fattiga. På planet hem till Rom sade påven att han var tagen av den översvallande värme som de troende hade mött honom med.
I västvärlden är hans popularitet i sjunkande i vissa kretsar, medan andra, inte minst unga ger honom stöd. En handfull aktivister hade mött upp på Petersplatsen och demonstrerade mot hans uttalande om hur man bäst bekämpar AIDS. Också i Paris demonstrerades det. I en opinionsundersökning från Frankrike får vi veta att så mycket som 43% av katolikerna vill ha bort honom från påve-stolen. Pressen rasar mot honom och har gett ganska mager publicitet åt Afrikaresan och istället fokuserat på en enda liten sak han yttrade om kondomer och AIDS.
Medierna är vår tids kyrka menar Anders Piltz i en krönika i Dagen: Förr var kyrkan vanligt folks kanal för information och utvärdering, instans för bedömning och fördömande:
"Det är svårt för den enskilde att göra sig gällande, när medierna väl har fällt sin dom. Det kan till och med vara svårt att få rättelser av uppenbara faktafel införda. Journalisterna har en enorm makt, och de måste vara medvetna om det. Journalister och politiker lever i symbios och i ömsesidigt beroende. En politiker som inte kan umgås med och hantera medierna har satt sin sista potatis. Politiker kan röstas bort. Det är inte lika lätt att bli av med journalister, om man inte gillar dem!"
Ett typexempel är påvens uttalande om kondomer. Anders Piltz fortsätter:
"Alla vet vad påvar tycker om kondomer, men det verkar också som om nyhetsredaktionerna hade någon sorts dator som söker av ordflödet och som slår till när orden påve och kondom förekommer i samma mening. Då blir det automatiskt en rubrik, med åtföljande pliktskyldig upprördhet. Vad man inte tänker på eller vill tänka på är att påvarnas förkunnelse ingår i ett större sammanhang...
Det är föga troligt att någon avstår från kondomer bara för att påven säger det. Gör man det, då hörsammar man naturligtvis också resten av budskapet: trohet i äktenskapet och avhållsamhet utanför äktenskapet. Det är tuffa bud, som av många anses orimliga. Men det är faktiskt Jesu budskap i Bergspredikan. Och det är ett ofelbart recept mot spridning av hiv och aids. Levde alla efter det skulle problemet aldrig ha uppstått. Exemplet Uganda talar för att det faktiskt har effekter i verkligheten. Saken är uppenbar för alla som tänker efter ett ögonblick, men det får tydligen inte sägas. Varför det är så, det kan man verkligen fundera över, och det säger något om mediesamhällets villkor."
Som tur är är alla medier inte strömlinjeformade utan genomskådar att Kejsaren är naken. Smålandsposten uppmärksammar en artikel i Washington Post förra året av Sam Ruteikara i Ugandas Aids-preventionskommittté. Han skrev: ”Vi förstår att tillfälligt sex ärviktigt för er ( västvärlden), men att överleva är viktigt för oss. Lyssna på den afrikanska visdomen och vi ska visa er hur man förebygger aids”.
Smålandsposten skriver:
"Till det kommer också den för många så djupt provocerande inställningen om vikten av inre kvaliteter i relationen mellan man och kvinna där troheten är central. Kritiken mot påven tycks utgå från en syn på sexualitet som följer de mönster som vi ser i västvärlden, där en jämlik relation mellan man och kvinna ofta anses självklar. I själva verket är kvinnans utsatta position i förhållande till mannen en nyckel till att förstå Hiv-spridningen. Det handlar om sexuella övergrepp, fattigdom, prostitution och analfabetism. Kritik kan förvisso riktas mot katolska kyrkan inställningen till preventivmedel. Kondomer är en viktig del i kampen mot Aids, i väst och i världen. Men borde inte kritiken också drabba dem som ser utdelning av kondomer som enda lösningen?... I den metod som visat sig vara framgångsrik i delar av Afrika och då inte minst i Uganda har avhållsamhet och trohet precis som rätt användning av kondomer varit viktiga ingredienser. Det borde få ett större genomslag i den svenska debatten."
Ugandas ABC-program har visat sig mycket framgångsrikt, se tidigare inlägg på denna blogg, principerna i ABC-programmet är numera accepterade som grund för UNAIDS rekommendeationer och Edward C Green,chef för AIDS Prevention Research Project vid Harvard Center for Population and Development Studies presenterar vetenskapliga fakta som stöder påvens tes att ensidig satsning på kondomer kan vara kontraproduktiv i vissa lägen. Green säger:
"Det finns ett återkommande samband som visas i våra bästa studier, innefattande också den USA-finansierade Demographic Health Surveys, mellan större tillgång och användning av kondomer och högre (inte lägre) frekvens av HIV-infektioner. Detta kan delvis bero på ett fenomen kallat riskkompensation, vilket innebär att då någon använder en risk-reducerande teknologi, såsom kondomen, så förlorar man ofta nyttan (reduktionen av smittrisken) genom att det kompenseras av att man tar större risker än vad man skulle ha gjort utan den riskreducerande teknologin...
Jag noterade också att påven angav "monogami" som det bästa enskilda svaret på Afrikas AIDS-problem snarare än abstinens. Den bästa och nyaste empiriska bevisningen visar helt klart att en reduktion av multipla och samtidiga sexuella partners är den effektivaste enskilda beteendeförändringen som kan relateras till reduktion av frekvensen HIV-infektioner (den andra viktiga enskilda faktorn är manlig omskärelse)."