Darwin förklarar inte hur allt uppstod.
Idag är det 200 år sedan Darwin föddes. Darwin var en stor vetenskapsman som gjorde skarpsinniga iakttagelser och drog vissa slutsatser därav. Man behöver dock inte vara kreationist för att inse att hans utvecklingslära knappast förklarar allt, och att den gängse föreställningen att allt kommit till av en slump är knappast en slutsats man kan dra av Darwins upptäckter. Darwin var självkristen och drog inte den slutsatsen av sin forskning. Det är intressant att se att denna idé omfattas med närmast religiös övertygelse av många moderna människor. Men den moderna genetiska forskningen understödjer knappast en sådan teori, utan ställer fler frågor än den ger svar. Några fackmän på området har skrivit en artikel på Claphaminstitutets hemsida som belyser problemet.
Den genetiska koden har formen av en lång unik kombination av fyra olika s.k. nukleotider: adenin, guanin, cytosin och thymin. Den mänskliga genetiska koden innehåller sex miljarder kombinationer. Till sin omfattning kan det jämföras med tre miljoner boksidor à 2.000 tecken vardera eller ett bibliotek med 10.000 böcker à 300 sidor. Den grundläggande frågan hur denna information ursprungligen skapats är inte besvarats, och slumpen tycker jag är en ganska osannolik förklaring.
Den standardförklaring, som ges för all evolution, är att den genetiska koden har utvecklas genom gynnsamma slumpvisa mutationer, som bevaras genom naturligt urval är en ganska osannolik förklaring som inte kan bekräftas av modern genetisk forskning. För att använda bokanalogin så påstås instruktionsmanualen ha utvecklats genom successiva, ackumulerade tryckfel.
Författarna skriver:
Det finns stora och små mutationer. De stora, s k makromutationerna, berör samtidigt mellan ett tusen och en miljon nukleotider , vilket kan jämföras med upptill 500 sidor i vår bokanalogi. De är ovanliga och genom sin omfattning leder de oftast till att individen blir svårt sjuk eller dör omedelbart. Defekterna förs inte vidare till nästa generation och är således på sätt och vis självbegränsande ur ett evolutionärt perspektiv. Sådana förändringar bekräftar riktigheten i evolutionsteorins tes: “survival of the fittest”. I andra ändan av spektrumet har man mutationer som bara berör förändring av en enda nukleotid, s k punktmutationer. De är allra vanligast och 25 gånger vanligare än makromutationer. I motsats till makromutationen är punktmutationen väldigt subtil och leder därför oftast inte till att någon muterad individ dör eller hindras att föra sin mutation vidare till nästa generation. Det kan jämföras med ett enkelt stavfel i en boktext. Ett sådant har ju ingen betydelse för informationsöverföringen, såvida det inte drabbar mycket känsliga delar av informationen.
Man tror idag att gynnsamma mutationer är ett tusen till en miljon gånger sällsyntare än skadliga sådana, om de överhuvudtaget finns. Men om de finns, så anses även dessa ha så subtil effekt, att de inte kan bli föremål för ett urval. Det har t.ex. under de senaste hundra åren inte publicerats ett enda exempel på informationsskapande mutation i den vetenskapliga litteraturen.
Deras slutsats: Hur har den genetiska informationen ursprungligen skapats, när den naturliga processen verkar vara att fortlöpande förstöra den? Livets uppkomst synes alltså fortfarande vara en gåta trots att evolutionsbiologer vill göra gällande att gåtan är löst och att det bara återstår några detaljer att reda ut.
Se också inlägget "Darwin dödade inte Gud" på bloggen Vem tänder stjärnorna.
Pontifical Gregorian University: III STOQ INTERNATIONAL CONFERENCE "Biological Evolution: Facts and Theories"
Läs även andra bloggares åsikter om darwin Läs även andra bloggares åsikter om utvecklingsläran