Isidor Forum
Forum för dialog kring katolsk tro och katolska kyrkan. Ägs av Isidor nätverk och data
Tappa inte modet!
Bengts Blogg

Syndication

Recent Posts

News

Archives

"Nu får det vara nog med det här SSPX-nörderiet. Jag känner mig nästan lite illa till mods av att ha skrivit om det ett tag", skriver Christoffer, en bloggare som skriver mycket om detta på sin blogg. Jag känner mig också lite nördig och illa till mods efter att ha kommenterat SSPX-debatten ganska flitigt sista veckan. Debatten blottlägger spänningar som visserligen funnits tidigare också i kyrkan, men som man inte låtsats om eller sopat under mattan. Debatten har varit ganska hård, och jag har förstått att många lekmän som sökt sig till den traditionaliska rörelsen känt sig påhoppade och ledsna. De identifierar sig inte alls med Williamsons förnekande av Förintelsen och har absolut inget med antisemitism att göra men känner sig ändå anklagade för det för att man har sympatier för SSPX.

Katolska kyrkan är en mångfacetterad världskyrka, och ofta vet vi katoliker som tillhör olika grupper och strömningar ganska lite om varandra. I själva verket gör vi katoliker på samma sätt som det vi brukar kritisera ateisterna för: De målar upp en nidbild av Gud, och så argumenterar de för att man inte kan tro på den. Vi katoliker har olika förutfattade meningar och fördomar om varandra, så kritiserar vi fördomen, men i andra ändan finns en människa av kött och blod som givetvis då blir betryckt och ledsen för att hon kritiseras för något hon inte vill kännas vid. En del traditionalister reagerar istället med triumfatorisk tuffhet på påvens upphävda exkommuniceringar. Som om de vädrar morgonluft. Påven är på vår sida, äntligen skall det bli räfst och rättarting och den liberalteologiska hegemonin vädras ut ut Kyrkan!

Jag måste säga att jag vet inte så mycket på djupet vad som kännetecknaren typiskt traditionalistiskt kristen, kanske jag också har mina fördomar. Är en katolik inom den traditionalistiska rörelsen en som avvisar Johannes XXIII´s aggiornamento, som vill göra ett återtåg från den öppenhet mot världen som ingick i Kyrkans förståelse av sig själv enligt konciliefäderna och som kardinal Dulles beskriver så här:

Före Andra vatikankonciliet hade den katolska kyrkan varit polemiskt fientlig mot andra grupper, däribland de icke-kristna religionerna, den icke-katolska kristenheten och den moderna världen. Det var Johannes XXIII som insåg att en sådan hållning hindrade kyrkans mission. Andra vatikankonciliet följde i hans spår. Konciliet avstod från att fördöma och förordade i stället dialog. Kyrkans nya inställning uttrycktes under konciliet i Paulus VI:s encyklika Ecclesiam suam (1964). Gud inledde en frälsningsdialog när Han vände sig mot världen i kärlek och uppenbarade sig. Han gjorde sig därmed tillgänglig och vädjade om människornas ja, ett ja uttalat i frihet, menade påven. Kyrkan måste imitera Guds handling i Kristus och vända sig till världen i en anda av dialog. Den borde klart förkunna budskapet om frälsning som en uppenbarad sanning. Men den borde förkunna i ödmjukhet, i en anda av tillit och respekt för åhörarnas känslor. En sådan kyrka skulle lyssna innan den talade och vara uppmärksam på de element av sanning som finns i andras uppfattningar.

Är det så att denna hållning avvisas av traditionalister, eller är det en fördomsfull uppfattning av traditionalisten? I alla fall tror jag att många tror så, och att man är rädd att denna öppna hållning är på väg att försvinna i Kyrkan om traditionalisterna får för stort inflytande.

Många protestantiska kristna följer också SSPXdebatten och om det finns en anti-ekumenisk falang inom den katolska traditionalistiska rörelsen, så finns hos protestantiska frikyrkligheten en motsvarande anti-ekumenisk falang, för de mest extrema är Katolska kyrkan fortfarande "den stora skökan". Andra uttryck som förekommer är att man varnar ekumeniskt sinnade protestanter som Ulf Ekman eller Peter Halldorf från att "hoppa på tåget till Rom", man skall inte "böja sin nacke för påven" etc. En del tror att SSPX och traditionalisterna uppvisar en mera rättvisande bild av Katolska kyrkan och att vi katoliker, biskop Anders Arborelius och många med honom som har relationer med den bredare kristenheten i Sverige i själva verket visar upp en friserad, tillrättalgad bild.

Men jag vill säga - lugn, ingenting har ändrats. Katolska kyrkans kurs ligger fast, Andra Vatikankonciliet med dess öppenhet för dialog och ekumenik, med dess bejakande av Andens dop och de andliga nådegåvorna. Påven och majoriteten av biskoparna borgar för detta. Biskop Anders och vi andra katoliker som ni protestanter lärt känna i olika sammanhang är desamma idag som igår. Liksom vi katoliker inte skräms av att en del protestanter kallar Katolska kyrkan antikrist, så bör ni protestanter inte skrämmas av en rörelse som SSPX. Var SSSPX står i själ och hjärta i allt detta är lite otydligt. Själv har jag liksom Per Beskow intrycket att SSPX är ganska hårdnackade motståndare till full samstämmighet med Rom, speciellt om man läser vad biskop Williamson skriver, andra talar om att det finns en försonlighet som kanske kan ge öppningar. Påven har som en gest av god vilja upphävt exkommuniceringen av de fyra biskoparna, det finns inomkyrkliga och kyrkojuridiska förklaringar till detta som absolut inte betyder att Katolska kyrkan nu slår in på en annan väg. (Att Katolska kyrkan entydigt tar avstånd från antisemitism och alla försök att förminska betydelsen av Förintelsen kan man läsa om här.)  Påven måste som herde för världskyrkan agera i en anda av enhet, god vilja och god tro och han har sagt: "Jag förlitar mig på, att med utgångspunkt från denna min gest, så kommer de att anstränga sig för att ta de nödvändiga stegen för att uppnå full gemenskap med Kyrkan, och ge vittnesbörd om sann trohet och fullt erkännade åt läroämbetet, påvens auktoritet och åt Andra Vatikankonciliet". Sedan får framtiden utvisa hur det blir.

En sund skepsis är dock alltid bra till dess man har grepp om vad allt handlar om. Låt oss fortsätta att ha dialog med varandra. Ett input av protestantiska röster är också bra för den interna dialogen i Katolska kyrkan. Egentligen finns det inte så måga strikt samfunds-interna frågor längre. Vi kristna angår varandra och allt hänger ihop. Tappa inte modet - det vill jag säga till alla katoliker, traditionalister som karismatiker och vanliga vardagskatoliker som kanske är hjärtligt trötta på ältandet av dessa frågor,  jag vill också säga det till alla protestantiska medkristna vi möter i olika sammanhang - Tappa inte modet, Jesus är Herre!

 Läs även andra bloggares åsikter om  Läs även andra bloggares åsikter om  Läs även andra bloggares åsikter om


Posted 2009-1-31 20:36 by Bengt Malmgren
...
Ansv. utgivare: Bengt Malmgren