Isidor Forum
Forum för dialog kring katolsk tro och katolska kyrkan. Ägs av Isidor nätverk och data
Olika media-dramaturgier projicerar våra preferenser och antipatier.
Bengts Blogg

Syndication

News

Archives

Kristen tro, Katolska kyrkan, vad påven säger och gör eller inte gör tilldrar sig ofta intresse och beskrivs och kommenteras ofta i media och av olika bloggare. Texter och kommentarer är sällan objektiva, utan färgas av författarens grunduppfattning eller vilket strategiskt syfte man har med sin text. Beroende på den egna grunduppfattningen tolkar in olika intentioner och bakomliggande motiv till det som sägs och målar på det sätt upp en dramaturgi som kanske berättar mer än om vem man själv är än om innehållet i det man beskriver. I detta inlägg vill jag måla upp huvuddragen i några sådana dramaturgier. För att få tydlighet i vad jag menar måste jag generalisera och överdriva något, ha överseende med det.

  • Dramaturgi 1: Medias förstärkning av den negativa bilden av kyrka och kristendom. Sekulariserade media tenderar att fånga upp det negativa och framhäva det. Har man fått tag på en bra skandalhistoria håller man kvar det perspektivet och intresset att se komplexiteten i ett problem och belysa andra sidor är minimalt. Ett exempel är historien med påvens akademiska Regensburg-föreläsning där det fanns en passus som kunde uppfattas som stötande mot islam. Islamister rasade mot påven, och media gjorde gemensam sak med dem, och det var ingen hejd på de negativa beskrivningarna av Benedikt XVI som islamofob och stridslysten som nu avbryter all religionsdialog.  Jag föreslog DN att trycka hans mycket intressanta föreläsning på kultursidan, vilket skulle gett lite andra infallsvinklar, men det var lönlöst. När påven sedan samlade muslimska ledare till en dialog som blev mycket uppskattad, så var det mediala intresset mindre. Ett annat exempel är påvens jultal där han påstods hetsa mot homosexuella på grund av en passus i talet om gender-teorier (homosexualitet nämndes aldrig i talet). Detta blåstes upp som en stor nyhet och orsakade storm i blogg-världen.  Vi minns också en beklagansvärd SvD-journalist som nedlåtande nämnde något om mannen i den lustiga klänningen istället för att sätta sig in vad påven faktiskt säger. Siewert Öholm påpekar också att det finns en tystnadens dramaturgi där media med tystnad förbigår för kyrkan nyheter. T.ex. har man systematiskt förbigått kyrkornas gedigna arbete när det gäller den pågående debatten om könsneutrala äktenskap.  Den massiva slagsidan mot det negativa hållet gör ibland kristna modfällda och nästan paranoida så att de ser antikristliga konspirationer i allt. T.ex var det någon kommentator på min blogg som föreslog att TV hade regisserat det så att de sände reportaget om SSPX några dagar innan de visste att påven skulle offentliggöra upphävandet av exkommuniceringarna. Misstänksamheten  överdrivs ibland. I detta fall råkar jag veta att beslutet att sända Uppdrag gransknings program om SSPX fattades redan i november. Allt är inte negativt. DN var t.ex. inte sämre än att man bad om ursäkt och publicerade ett tillrättaläggande efter det att P C Jersild återupprepat felaktigheten i påvens jultal.

 

  • Dramaturgi 2: gay-lobbyister, Katolsk vision, vänster-kristna, vissa rabiat anti-katolska protestanter. För en del tongivande skribenter är påven och katoliker som försvarar honom per definition onda eller vilseförda människor, antikristliga, homofoba, islamofoba, kan gå över lik för att försvara en fundamentalistisk inhuman religion. Det spelar ingen roll vad påven säger, hans motiv tolkas alltid i den riktningen. Denna falang går gärna i allians med pressen eftersom de ger journalisterna material i linje med den förstnämnda dramaturgin. Exempel och lågvattenmärken:  Amanda Pereltas artikel om Ratzinger, den nya påven i DN´s kulturdel 2007-03-29 där han kallas "inkvisitorn" och "Guds schäferhund".  Den felaktiga publiciteten kring påvens jultal är ett annat exempel samt givetvis att man kastar sig över den olyckliga co-incidensen mellan Uppdrag gransknings program om SSPX och Williamsons olycksaliga historierevisionistiska uttalande och påvens upphävande av exkommuniceringarna för SSPX-biskoparna. Det spelar ingen roll hur mycket kyrkan tar avstånd från antisemitism, media försöker ändå göra en affär av detta. Den som läser bloggar som Antigayretorik, Katolsk vision eller Aletheia kommer att stöta på ytterligare exempel så att ni förstår vad jag menar.

 

  • Dramaturgi 3: De extrema traditionalisterna. Här stöter man ofta på en uppfattning av påven och normala påve-trogna katoliker i rakt motsatt riktning som enligt dramaturgi 2: Katolska kyrkan håller på att förlora sig själv i modernismen. Frestade av den moderna tidsandan och i önskan att vara i dialog och bli förstådd av alla ger man upp traditionella katolska värden och avfaller på så sätt. Påven Benedikt XVI, tidigare kardinal Ratzinger exploateras på samma sätt som i dramaturgi 2: Han är verkligen inkvisitorn, men här uppfattas det som nödvändigt och positivt, den som bringar ordning och städar upp efter populismens och modernismens härjningar med Kyrkan. Hans beslut att häva exkommuniceringen av SSPX-biskoparna tolkas givetvis som att han är på traditionalisternas sida och kommer att följa deras agenda hela vägen ut, redan framförs på vissa bloggar nya "rykten" om vad som skall hända härnäst: Det är bara en tidsfråga innan SSPX blir helt accepterat i kyrkan, kanske blir det i form av en personalprelatur på samma sätt som Opus Dei.

 Presis som Jesus blev ett tecken som väckte strid, han blev t.o.m. dödad för att människor inte kunde stå ut med vad han sade, så blir påven och kyrkan idag föremål för strid. Alltför ofta sker den offentliga debatten som en fäktning mellan dessa olika ytterligheter. Påven, kyrkan, blir en projektionsskärm för våra egna preferenser och antipatier, ingen lyssnar till vad som faktiskt sägs. Mittemellan står Sanningen ensam och fryser.

Påven är ju Petri efterträdare, klippan på vilken Jesus sade att han skall bygga sin kyrka. Han skall vara herde för den kristna församlingen och tillsammans med alla kristtrogna representera Kristus i världen. Även om det funnits mycket korruption också bland påvarna och i Vatikanen, så tror jag att de senaste påvarna tagit sitt ämbete på största allvar och med ödmjukhet och omsorg verkligen försökt tjäna i det ämbete som lagts på deras axlar i samverkan med kardinaler, biskopar och alla kristtrogna.  

  • Johannes XXIII som med sitt aggiornamento öppnade Kyrkans fönster mot världen och fick den helige Andes ingivelse att sammankalla Andra Vatikankonciliet som han tillsammans med världens biskopar inledde och som satte fokus inte bara på Kyrkans klerikala struktur utan på varje döpt kristens evangeliserande uppgift och som i likhet med biskopar och präster är bärare av det allmänna prästadömet och den helige Andes gåvor.

 

  • Paulus VI som fick avsluta det koncilium som hans företrädare öppnade, som utgav encyklikan Om evangeliets förkunnelse i dagens värld vilken betytt mycket för lekmännens förståelse av sig själva som inte bara religiösa konsumenter, utan ansvariga för Kyrkans vittnesbörd i världen.

 

  • Johannes Paulus II som genom sin karisma och många resor verkligen blev Kyrkansansikte utåt och som fortsatte konciliets program att öppna kyrkan för världen, han främjade ekumeniken, den nya evangelisationen, inledde ett försoningstänkande och bad om förlåtelse för Kyrkans tidigare förbrytelser, framförallt mot judarna, välkomnade den karismatiska förnyelsen och förde kyrkan in i det nya årtusendet (för att bara nämna några dimensioner i hans mångsidiga pontifikat).

 

  • Benedikt XVI, en av vår tids skarpaste teologer som fortsätter i sin företrädares fotspår, vars uppgift de närmaste åren kanske kommer visa sig vara att samla ihop och konsolidera den snabba utveckling Kyrkan genomgått efter konciliet.

 Vatikanen har mer och mer förstått värdet av information och media. I den andan öppnar man nu också förutom sin egen hemisda en kanal på YouTube. Nyhetsbyrån Zenith förser oss kontinuerligt med mycket bakgrundsmaterial. Länkar till detta och mycket annat finns via Katolskt fönster. All den dokumentation, skrivelser, konciliedokument, encyklikor, information innehåller ord som är vägda på guldvåg och ämnade att utan manipulation återge vad som faktiskt avses. Denna dokumentation är som en gömd skatt som bara väntar på att upptäckas.

Läs även andra bloggares åsikter om  Läs även andra bloggares åsikter om  Läs även andra bloggares åsikter om  Läs även andra bloggares åsikter om  


Posted 2009-1-26 20:42 by Bengt Malmgren
...
Ansv. utgivare: Bengt Malmgren