Bengts Blogg

Bengt Malmgren, Läkare och katolik i Stockholm

Interaktivt

  • RSS
  • Info om nytillkommet till:
    OK

Intressant som jag läst

---

12 Reasons the Cross Is Not a Violation of Freedom

Teokratins frestelse

Vem kan förstå Svenska kyrkan?

Benedict's ongoing battle against secularism

Katolska kyrkan står fast när det blåser

Hur förklarar man sexuella övergrepp utanför katolska kyrkan?

Vårt behov av syndabockar

Mer förföljelse än granskning


SIGNUM

KATOLSKT MAGASIN

DAGEN

VÄRLDEN IDAG

HEMMETS VÄN

KYRKANS TIDNING


Senaste poster

Länkar:

 

Sökord

Arkiv

Community

Sekulär ateism i desperat kamp mot kristendom och religion.

Bra professionell journalistik skall präglas av kunnighet om fakta, saklig analys och respekt för att människor är olika och tänker olika och inte låta personliga känslor äventyra den journalistiska objektiviteten. Politikerbloggens herrar Alsén och Svensson tycks i allt väsentligt sakna dessa egenskaper. I känslomässiga starkt värdeladdade, närmast hatiska påståenden kastar de sig över Livets Ord och vissa namngivna personer. Man påstår att Livets Ord är en destruktiv sekt, att absolut lydnad krävs, att man som Livets Ord-medlem tar man avstånd från resten av samhället etc.

Förr om åren fanns vissa sådana tendenser, men även då var den journalistiska förföljelsekampanj som drevs mot Livets Ord betydligt överdriven. Som alla nya kristna rörelser så har Livets Ord haft sina barnsjukdomar, men idag har både Livets Ord och dess ledare Ulf Ekman utvecklats till ett kristet samfund i kristendomens huvudfåra. Uppsala-församlingen är med i Uppsala Kristna råd, man har en ekumenisk inriktning med bra samarbete med övriga delar av det kristna ekumeniska Sverige. Jag har själv deltagit i flera arrangemang som anordnats av Livets Ord, bl.a. dess Europa-konferens som har en bred ekumenisk prägel med talare från olika samfund från hela världen.

Politikerbloggsherrarna är verkligen helt fel ute med denna bredsida med respektlösa osakliga personangrepp. Ulf Ekman och andra namngivna personer har säkert sina svaga sidor också som de behöver jobba med. Ulf är t.ex. en entusiastisk och positiv person med talets gåva, baksidan av detta kan givetvis vara att man upplevs som maktfullkomlig, och saklig kritik är givetvis viktig.

För den som vill känna Ulf Ekman bortom de negativa förtalskampanjerna rekommenderar jag att läsa Siewert Öholms intervjubok Pastor Ulf som kom ut sommaren 2008. Den är faktiskt bra. Boken tillhör inte genren kritiskt granskande journalistik, och låter historien komma till till tals som den berättas av Ulf Ekman och de personer som varit med. Den ger en annan och mera positiv bild av Livets Ord och Ekman än den som kommit fram i den negativa förtalskampanjen, ja en så positiv bild att det tydligen retar många journalister, nu senast Politikerbloggens Niklas Svensson som kallar Siewert Öholm hjärntvättad. Men boken är bra - läs den själva och bilda er en uppfattning!

Livets ord står för en kristendomstolkning som håller fast vid den grundläggande uppenbarelsen så som den formulerats i Kyrkans trosbekännelser och ansluter sig därmed till majoriteten av världens kristna, katoliker, ortodoxa, pingstvänner, evangelikala och stora delar av lutherska kristna men avvisar en s.k. liberalteologisk uppfattning som ifrågasätter stora delar av det klassiska tros-innehållet. För några tiotal år sedan klassades kristendomen och religionen som död, Ingemar Hedenius m.fl. gick till storms mot kyrkan och prästerna som fick se sina positioner hotade. Motståndet var ganska lamt, och man kan säga att sekularismens filosofer vann den första matchen. Kyrkan mår emellertid bra av kritik, det gör att man skärper sina argument, och trots allt negativt som skrivs om kyrkan och religionen idag, så är den på bred frammarsch. Kristna är inga oförnuftiga bakåtsträvare, de lever mitt i världen och bidrar på många olika sätt till ett humanare och bättre samhälle, trots vad alla kristendomens belackare säger. Jag tror att angreppet på Livets Ord i själva verket är ett angrepp på hela den levande kristna kyrkan som mot alla undergångsprofetior lever kvar och växer sig starkare i samhället. Den sekulära ateismens förespråkare har svårt att acceptera detta och har egentligen inga bra argument, därför slutar det i osakliga personangrepp och diffusa illa underbyggda negativa omdömen som nu på Politikerbloggen. 

I skrivande stund får jag dagens nummer av DN, där ser jag att de tre programledarna för Halal-tv skriver en artikel där de försvarar sig mot de många negativa påhopp de fått från journalistkåren. Det sätter in hela frågan i ett större perspektiv. Det finns i vårt svenska sekulariserade samhälle bland journalister och ledande samhällsdebattörer en ovana att umgås med människor som tar sin tro på allvar. I folkdjupen däremot tror jag det finns en helt annan öppenhet för tron och Jesus. Annars skulle det inte se ut som det gör t.ex. i S:ta Clara kyrka i Stockholms city, i Katolska domkyrkan vid Medborgarplatsen , i Filadelfiakyrkan vid S:t Eriksplan och många andra kyrkor som söndag efter söndag fylls med människor som firar gudstjänst och som tar sin tro på allvar och som samtidigt vill leva som aktiva ansvarstagande medborgare i vårt samhälle och förmedla något av den kärlek de mött i Jesus.

Läs vad Stefan Swärd skriver om politikerbloggen.

Läs även andra bloggares åsikter om
Läs även andra bloggares åsikter om 
Läs även andra bloggares åsikter om
Läs även andra bloggares åsikter om
Läs även andra bloggares åsikter om

Comments

Rolf said:

Ateismens tankar sprider sig väldigt snabbt i samhället i dag genom media.

Men en sak som jag nyligen uppmärksammat och funderat kring är följande. Varför blandas ateisters alster med kristendomens böcker på samma hylla på våra bibliotek?

# december 17, 2008 7:10

Lars Flemström said:

Du skriver att Livets Ord "håller fast vid den grundläggande uppenbarelsen /- - - / och ansluter sig därmed till majoriteten av världens kristna, katoliker, ortodoxa, pingstvänner, evangelikala och stora delar av lutherska kristna..."

Varför "stora delar" av lutheranerna? Antingen får du väl erkänna att alla lutheraner håller fast vid den grundläggande uppenbarelsen, eller att bara "stora delar" av katolikerna, de ordoxa, pingstvännerna och evangelikalerna gör det!

Okunnighet hos gemene man om den grundläggande uppenbarelsen, och inblandningen av främmande läror är ju inte begränsat till lutherska kyrkor. Avfälliga präster och pastorer finns också inom alla riktningarna.

Eller räknas de inte som riktiga katoliker, ortdoxa, etc.? Varför ska då avfällingar i den lutherska kyrkan räknas som lutheraner? Det är fullkomligt ologiskt eftersom essensen i Luthers lära var återupprättandet av tron på den grundläggande uppenbarelsen!

Vidare skriver du att motståndet mot Hedenius' kristendomskritik var ganska lamt. Ja, det är den nidbild som ges av katoliken Zaremba i dennes famösa DN-artiklar, som vissa katoliker haft det dåliga omdömet att lägga ut på katolik.nu. Zaremba ville framställa Svenska kyrkan - t.o.m. under sin guldålder i mitten av 1900-talet som en samling förvirrade töntar. Men Zaremba bodde inte ens i Sverige på den tiden.

Det gjorde däremot en annan katolik, Robert Braun, som invandrat redan 1939, och alltså såg vad som hände från första parkett. I sin bok "Vad händer i Sverige?" avslöjar Braun den censur som utövades av Dagens Nyheters dåvarande chefredaktör Herbert Tingsten, som släppte igenom trons försvarare på ett synnerligen selektivt sätt.

Robert Brauns utmärkta bok är huvudkälla (men inte enda källa) till det inlägg som jag skrivit om samarbetet Hedenius - Tingsten på min egen blogg:

larsflemstroms.blogg.se/.../och-far-min-kunde-ingenting.html

larsflemstroms.blogg.se/.../tingsten-nobbade-levi-pethrus.html

Tingsten nobbade inte bara de bästa prästerna och biskoparna i Svenska kyrkan. Han nobbade även pingströrelsens grundare Levi Pethrus! Och han nobbade de katoliker, som försökte ingripa på Svenska kyrkans sida. De blev totalt tillplattade. Betyder det att även pingstvänners och katolikers försvar (eller försök till försvar) för den kristna tron var "lamt"?

För oss som upplevt de senaste decenniernas medie-explosition - där den väsenliga informationen snarare drunknar i "bruset" än censureras bort, är mediemogulernas makt över opinionsbildningen, och hur de missbrukade den, under 1950-talet nästan ofattbar.

# december 17, 2008 8:11