Bengts Blogg

Måste fundera ett steg vidare här.

Eftersom den svenska staten nu är i full färd med att omdefiniera begreppet äktenskap, borde kyrkans naturliga reaktion vara att återerövra begreppet genom att i alla kyrkliga skrifter använda ett helt nytt ord, som definierar just det som kyrkan i alla tider menat med äktenskap, dvs det av Gud välsignade förbundet mellan man och kvinna.

Det är ett faktum att språket förändras med tiden. För det mesta genom glidningar i det vardagliga språkbruket, men ibland genom mer drastiska ingripanden av detta slag. Kyrkan har alltid en viktig uppgift i att anpassa sitt språk i takt med dessa förändringar, för begriplighet och tydlighet. Nya översättningar av Bibel och kyrkliga skrifter behövs regelbundet, för att kyrkan ska kunna upplevas relevant för samtidens människor.

Den uppkomna situationen är inget undantag från detta. I det svenska språket kommer ordet äktenskap snart att ge andra associationer än det som kyrkan menar. Det är i detta läge kyrkan måste se över sitt språk för att bli tydligare och undvika missförstånd.

Det finns inget som säger att begreppet äktenskap måste stavas just så som det gör idag.

BENGT: Du skriver: "Religionsfrihet och kyrkligt självbestämmande tycks Reinfeldt inte vilja ge fem öre för, och beschäftigt säger han att bröllopsklockor kan börja klinga redan i maj." Bra analys.

"Detta är verkligen Gustav Vasas takter, som en diktator och kung av Guds nåde tror han visst han kan styra och ställa med kyrkan som han vill." Mycket adekvat slutsats, Benedictus!

Nu är det dags för kristenheten att plocka ned de självutnämnda elitistiska politruckerna. Man tycks inte ha förstått att man i första hand är förtroendevalda att vara folkets tjänare.

Och vilken är den gamla alliansen: Arborelius - RFSU - ateisterna?

Nu ska frågan avgöras av riksdagen. Sex partier står bakom förslaget att kyrkorna får behålla sin vigselrätt, utan tvång att viga någon. Men det finns också enskilda motioner som vill frånta kyrkorna vigselrätten. I så fall segrar franska revolutionens ideal i Sverige också!

Jag tror inte att man skall byta ut ordet äktenskap men däremot förtydliga det. Civilt äktenskap resp. kyrkligt äktenskap (så länge kyrkorna är överens om innehållet) eller rentav katolskt äktenskap den dag då Svenska kyrkan vänder kappan efter vinden. Om kyrkorna förlorar vigselrätten kommer det så vitt jag förstår att betyda att blivande makar i katolska kyrkan i fortsättningen kommer att behöva gå igenom två "vigslar", en civil och en katolsk, men rätta mig gärna. I varje fall räcker det inte med någon slags kyrklig "välsignelse" över ett civilt ingånget äktenskap.

Och så kommer frågan:

Vad händer nu?

Jag har iaf svårt att se mig själv rösta borgerligt i nästa val. Och KD skulle vinna mycket i mina ögon om man genast backade ut ur alliansen.

För vad menar man egentligen med ordet allians? Finns det någon allians i alliansen?

Och iden om att ta fram ett nytt ord kanske inte är så dåligt. Frågan är bara vilket?

Frid

Tobias J.

Bengt !

Fortsätt att skriva - din röst är en röst som ropar i öknen !

Samtidigt vill jag passa på att uppmärksamma dig över hur din hänvisade blogglänk till domprost Åke Bonnier ger helt annan vägledning gentemot det du själv står för. Kolla du vad han skriver om Homosexuella vigslar i Svenska kyrkan  och hans svarskommentar hur han bluddrar bibelsammanhang till homosexuellt försvar !!!

Tobias, tror du verkligen att alternativet till att rösta borgerligt skulle vara bättre? Partierna på vänsterkanten vill tvinga präster att genomföra alla slags "vigslar", och strypa statsbidragen till de samfund som inte "viger" alla slags par. Allianspolitikerna vill inte gå så hårt fram.  (www.dagen.se/.../visa.aspx)

Jag vet inte hur lätt det är att hitta ett nytt "kyrkligt" äktenskapsbegrepp, och jag vet inte hur realistiskt det är heller, men jag tycker att det vore en rimlig väg att gå när staten lägger beslag på och omdefinierar ett ord som har sitt ursprung i kyrkan.

Kan hålla med dig om att det vore rakryggat av KD att lämna regeringen. Åtminstone om man tycker att detta är en ödesfråga för Sverige, vilket jag tror att det är.

Man måste komma ihåg att Reinfeldt tillhör de icktroende om jag inte missminner mig har han lämnat svenska kyrkan och är ej medlem. Utöver det kan knappast Alliansens politik med bästa vilja ses som kristen fördelningsmässigt.

Likriktningen bland riksdagens partier i etiska frågor verkar i det närmaste vara total och värdekonservatismen lyser med sin frånvaro. Det har länge varit svårt och i princip otänkbart att som värdekonservativ kristen lägga sin röst på vänsterblocket. Idag känns det lika omöjligt att stödja en alliansregering eftersom den ju inte nämnvärt skiljer sig från vänsterblocket. Båda blocken är tyvärr precis lika värdeliberala. Kristdemokraterna betraktas nu av den egna alliansen som så obetydliga, så udda och så marginaliserade att Reinfeldt tillsammans med Olofsson och Björklund frimodigt och taktiskt har fintat bort dem. Därmed har de gjort sig beredda att äventyra en alliansregering efter nästa val. Men inget offer verkar vara för stort för dessa tre resultatpolitiker!

79 av 349 riksdagsledamöter har svarat på enkäten. De som har svarat kan ha gjort det för att profilera sig inom sina partier, i hopp om att deras egna åsikter ska bli partilinje.

Det är uppenbart att Göran Hägglunds utspel att frånta kyrkorna vigselrätten inte ens har stöd av det egna partiets samtliga riksdagsledamöter. Vi får hoppas att hans dagar som partiledare är räknade och att kd åker ur riksdagen.

Kd var fel tänkt från början. Kd har bidragit till att de kristna har marginaliserats. "Dom, som låter kristna frågor avgöra sitt val av parti, röstar på kd, så vi behöver inte besvära oss". Så resonerar man i alla andra partier. Och kd, som litat på sina kärnväljare, har svikit i fråga efter fråga. De kristna borde göra som RFSL och sprida ut sig i alla partier.

Det är rent nys att man skulle ha samma åsikter i rent poliska frågor, bara för att man är kristen. Det är rent nys att man skulle ha samma åsikter i teologiska frågor bara för att man är en presumtiv s-väljare, vilket Broderskapsrörelsen har inbillat sig. Broderskap har f. ö. ingen ensamrätt till begreppet "kristen vänster".

Att vara "kristen höger" är ingenting att skämmas för. Men Moderaterna är den naturliga politiska hemvisten för den kristna högern! Där skulle den kristna högern kunna göra nytta, som försvarare för traditionella kristna värderingar.

För kristna som känner sig mer hemma i mitten, finns flera partier att välja mellan. Folkpartiet var en gång i tiden politisk hemvist för många frikyrkokristna.

Socialdemokraterna är ett bekymmer, det medges. Detta tror jag beror på okunskap i grundläggande teologiska frågor bland många av partietes kristna lekmän med kyrkliga uppdrag. Men framförallt på att högutbildade teologer, med traditionsfientliga åsikter, använder partiet som en plattform för att sprida sina irrläror. Det kan de göra eftersom de inte möter motstånd inom det egna partiet, och alltså kan avfärda allt motstånd som "höger".

Det är därför viktigt att alla kristna, som tror att de själva skulle vinna på en socialdemokratisk valseger, men tvekar p.g.a. partiets hantering av den kristna opinionen, talar om detta för de socialdemokratiska valstrategerna. Det finns mycket bra i det partiets program inför kyrkovalet, t. ex. att det kyrkliga kulturarvet ska värnas och att kyrkorna ska vara tillgängliga för alla. Men då ska man inte exkludera personer med traditionella åsikteer i kvinnopräst- och homoäktenskapsfrågorna.

Det fanns ett uppdämt krav på att kd skulle göra regeringsfråga av förslaget om abort för utländska kvinnor utan minsta ankytning till Sverige. Fördämningarna brast och flodvågen släpptes loss i homoäktenskapsfrågan. Detta hade Göran Hägglund inte räknat med. Men slaget var förlorat på förhand. Det hade varit en bättre taktik att blåsa till reträtt och bjudit större motstånd vid den nya frontlinjen - som handlar om religionsfriheten, rätten för de religiösa samfunden att bestämma sin egen teologi och själva bestämma vilka som kan ingå äktenskap i kyrkan.

Grundläggande frågor:

1) Staten och kyrkan behöver inte tycka lika. När staten delar ut rättigheter har kyrkan ingen skyldighet att infria dessa.

2) Det finns tvingande lagar och dispositiva lagar.  Man är inte tvungen att följas en dispositiv lag. Men det tjoas väldeliga om att prästerna ska "följa lagen".

3) Kristendomen är en uppenbarad religion. Uppenbarelsen är redan given. Några nya sanningar uppenbaras inte genom teologisk forskning eller "privatuppenbarelser". Detta verkar vara okänt för de flesta i vårt land. Därför tror man att kristendomen kan anpassas till tidsandan hur som helst, och att prästerna bara har att "följa lagen".

Detta måste vi förklara för svenska folket, och inte minst för dem som är valda på partilistor till uppdrag i Svenska kyrkan.

Nils,

bra att du tipsade om Åke Bonnier. Han skriver att han "återigen" hänvisar till sin företrädare Ludvig Jönsson. Denne var anhängare till föreställningen att det inte finns någon Gud "därute", d.v.s att Gud inte har någon egen existens, utan endast existerar genom människors religiösa känslor. Stanley Sjöberg har skrivit om denna nya religion, som ytterst härrör från psykoanalytikerns CG Jungs lära om "artefakterna". Försök få tag i boken "Jungkulten" av Richad Noll! I Bonniers svar ser jag också tydliga inslag av John Boswells historieförfalskning och omvärdering av kristendomen. Det är trist att sådan har fått breda ut sig i svenska kyrkan, men det är varken Fredrik Reinfeldts eller Mona Sahlins fel.