Bra och engagerande om abort i Annas eviga.
Har just sett det nya SvT-programmet Annas eviga med Anna Lindman Barsk. Första programmet handlade om abort, och frågeställningen som Anna inledde med är om det är barn vi dödar. Tre gäster med olika infallsvinklar, Hanne Kjöller, Marcus Birro och Mats Selander hade ett mycket intressant och engagerande samtal. Tack Anna Lindmark Barsk för ett bra program som inte värjer för de svåra frågorna och låter människor med olika infallsvinklar komma till tals och samtala med varandra.
Hanne Kjöller lade ett genusperspektiv på abortfrågan och menade att det oftast handlar om män som engagerar sig mot abort och att det handlar om att kontrollera kvinnor.
Marcus Birro som själv förlorat två barn innan fullgången graviditet menade att föräldrarna själva måste avgöra hur man ser på ett fosters människovärde. I betraktandet av ett 12 veckors foster, så skulle han själv om han var pappa till det kalla det barn. Men han invände att man kan inte anklaga alla som gör abort för att vara mördare.
Det tyckte inte Mats Selander heller som fokuserade på abortens kulturella dimension och talade om folkmord där skulden inte kan läggas så mycket på den enskilda kvinnan som är en del av ett system där allt är inriktat på att abort är lösningen på problemet.
Mats Selander menade att människovärdet inte kan knytas till graden av beroende och att människovärdet är något objektivt givet, medan Kjöller var inne på att det är kvinnan som är gravid som avgör vad fostret är för henne. Vill hon ha en begravning av fostret skall hon få det, vill hon att det skall behandlas som avfall, så skall det vara så. Birro var inne på liknande tankegångar men menade att pappan också måste räknas med. Han menade att männen, papporna ofta är borta ur bilden, de skall finnas med och ställa upp men får inte ha något att säga till om. Han talade utifrån egen erfarenhet av den svenska sjukvården.