Bengts Blogg

B. Bengt, din bloggpost är en värdefull reaktion på TV-debatten och i synnerhet med den profession du har.

Jag har under flera år förespråkat en "reformistisk" syn på abortfrågan. Nu är det ett ställningskrig, där abortmotståndarna inte lyckas göra en inbrytningn någonstans. Samtidigt känns det väldigt obekvämt för mig som äldre man att jag bidrar till att göra ett ämne, som personligen berör unga kvinnor, till en utpräglad "gubbfråga".

Därför hälsar jag med glädje den nya feminismen, som anser att "kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp" även ska gälla för kvinnor som VILL föda sina barn. Jag uppmanar abortkritiska unga kristna kvinnor, att även ni ska hjälpa till att bryta "gubbväldet" i abortdebatten!

Men det finns tydligen även ett "gummvälde", som med näbbar och klor försvarar sina egna aborter på den tiden när aborter inte var lika självklara som idag; ett "gummvälde" som framställer abort som en plikt mot samhället - och nära nog tvingar unga kvinnor med låg utbildning och dålig ekonomi att göra abort.

Rätten att föda barn håller på att bli ett privilegium för över- och medelklassens kvinnor! Rätten för alla kvinnor att fullfölja en påbörjad graviditet, att inte hindras av vare sig påtryckningar eller en krass ekonomisk verklighet, är en klasskampsfråga, som borde stå överst på den kristna vänsterns agenda!

Ja, jag har under flera år propagerat för en reformistisk strategi i abortfrågan. Jag har inte fått mothugg, men inte heller stöd från andra kristna. Och det har känts ensamt. Desto mer glädjande att Sven-Gunnar Hultman, pingstpastor i Gävle, nu också förespråkar en reformistisk linje.

Denna innebär att ökningen av antalet aborter måste stoppas, att fokus ska sättas på de aborter, som är oönskade även av den abortsökande kvinnan själv, att det informella tvånget på kvinnor att göra abort måste förbjudas, att kvinnors rätt att bejaka sin sexualitet även ska omfatta rätten att bejaka sin graviditet - även om de var oplanerad. Graviditeten är en del av kvinnans sexualitet.

Samtidigt får vi inte blunda för att havandeskapsdepressioner förekommer. En abort kan då framstå som nödvändig. Men jag är inte säker på att en havandeskapsdepression inte kan ersätts av en "postabortdepression". Även kvinnor, som har svårt att genomgå en graviditet, kan ha en längtan efter barn. Detta borde vara ett angeläget psykiatriskt forskningsområde, i livets tjänst!

Men att som äldre man - som en person som inte ens teorietiskt är personligen berörd av abortproblematikn - kräva ett abortförbud, utan att ha konsekvenserna för berörda unga kvinnor fullt klara för sig? Nej, man måste inse sin begränsning! Det är stor skillnad mellan att vara politiskt engagerad, eventuellt med makt över lagstiftningen, och att vara en biskop som gör ett uttalande i en moralfråga, som håller upp vad som bör vara slutmålet för de politiska kompromisserna.

Präster och pastorer måste göra sin plikt, och säga vad som är Guds vilja. Men "gubbväldet" och "gummväldet" i¨frontlinjen måste brytas!

Jag har vid många tillfällen yttrat mig i abortfrågan. Min ståndpunkt som jag tidigare framfört sammanfaller i stort sett med Anna Lindman Barsks synpunkter.

När det gäller nollvisionen så är det ett utmärkt förslag som de flesta kristna borde kunna enas omkring, men det är angeläget att nollvisionen i så fall bearbetas och sätts in i en kontext.

Precis som när det gäller nollvision för trafikdöd, eller för suicid krävs mängder av åtgärder som ska förändra på sikt.

Den enklaste vägen är naturligtvis att förbjuda aborter utan hänsyn till att de ibland är av nöden mer eller mindre tvungna. Det är också lättare att förbjuda aborter än t.ex. suicider eftersom suicid och suicidförsök ofta genomförs av personen själv utan assistans. Aborterna kräver ju assistans, i detta fall av staten.

Om man ska arbeta för nollvision för aborter, så krävs det mycket idag. Aborter anses i många politiska läger närmast som en humanitär välsignelse och även som en god svensk exportvara. Att i det klimatet få igenom en nollvision kommer att kräva en bred politisk förankring som inte finns idag. Vad gör vi fram till dess?

Naturen slösar. Miljarder ekollon blir aldrig ekar , miljarder fiskägg blir aldrig fisk, miljarder grodyngel blir aldrig grodor.

Människobarn behöver känna sig älskade. Att bli född för att ens mamma inte hade något val är inte en optimal start i livet.

Erwin Bischofberger SJ, Sture Gustafson, Anna Dunér och Glenn Haegerstam, flera av dem knutna