Bengts Blogg

Bengt Malmgren, Läkare och katolik i Stockholm

Senaste kommentarer
(RSS-flöde)

 Följ mig på Twitter


  • RSS
  • Info om nytillkommet till:
    OK

Intressant som jag läst

Senaste poster

Länkar:

____________________

Sökord

Arkiv

---

  • Ungdom mognad och hjärnforskning
  • Ingen är profet i sitt hemland
  • Celibatet en provokation för den som inte tror
  • Theology of the Body and mature purity
  • ”Säkrare illegala aborter är en plikt” intervju med läkaren Staffan Bergström i Sans
  • Analys av abortdebatten i DN
  • Recension i UNT av Ulf Ekmans memoarbok
  • Abortdebatten: Ödesdigra felsägningar.
  • Profetisk eller populistisk kyrka?
  • Karin Boye och pride-festivalen
  • Benny Hinn och Livets ord – Är man så besatt av helanden?
  • Svenska kyrkan böjer sig för pride
  • Låt samtalet handla om vad kristen efterföljelse innebär
  • Katolska kyrkan: Dags för Canossa
  • Inter bara prästerliga skandaler
  • Samvete och sanning
  • Sluta förtryck homosexuella
  • Jesus - historiens största sanning
  • Vi är i början av en stor reningsprocess
  • Should I stay or should I go?
  • Livets ord: Meningen med föreningen (Henrik Berggren)
  • Konstfack: Ignorant eller bara arrogant?
  • Celibatet är inte del av katolska kyrkans lära
  • Det enda rätta är att kyrkans hierarki avgår
  • Abuse crisis is actually a hierarchy crisis
  • 12 Reasons the Cross Is Not a Violation of Freedom
  • Teokratins frestelse
  • Vem kan förstå Svenska kyrkan?
  • Benedict's ongoing battle against secularism
  • Hur förklarar man sexuella övergrepp utanför katolska kyrkan?
  • Vårt behov av syndabockar
  • Mer förföljelse än granskning
  • Hakelius om RFSU´s maktmonopol på sex.
  • Bra analys av Mattias Gardells dubbla retorik
  • Celibatet en provokation för den som inte tror
  • Gud ett moraliskt monster? Perspektiv på GT
  • Marcus Birro: Att älska är svårt

  • SIGNUM

    KATOLSKT MAGASIN

    DAGEN

    VÄRLDEN IDAG

    HEMMETS VÄN

    KYRKANS TIDNING


    Community

    Den kristna högern i USA

     "DEN KRISTNA HÖGERN kan sägas leva i evangelierna före Golgata. Likt lärjungarna är de inställda på världslig makt, inklusive makten att när de så önskar kalla ned eld från himlen över misshagliga", skriver Håkan Arenius i Dagen i samband med att han uppmärksammar en bok av Chris Hedges: Amerikanska fascister - den kristna högern på frammarsch, som givits ut på Ordfront. Han fortsätter fortsätter:

    "De (den kristna högern) föredrar att betjänas och döda framför att tjäna och dö. Här finns, liksom i marxismen, element som en kristen kan känna igen, men resultatet blir en perverterad kristendom. Hur kan man tro på en sanning som dödar för att bevisa sig? Kristus dör för sanningen, fanatikern dödar för sanningen. Den kristna högerns ansikte är hårt och egenkärt. Sådant är inte Kristi ansikte."

    Chris Hedges är journalist och har fått Pulitzerpriset och Amnestys pris för mänskliga rättigheter och han är själv kristen. I sin bok analyserar han glasklart och utan förmildrande omskrivningar den ideologi som den kristna högern i USA omfattar. Den kristna högern är fascister och fastän de kallar sig kristna har deras budskap mycket lite att göra med kristen tro. En grupp lär ut ”Evangelism explosion”, deet handlar om hur man ”kärleksbombar” någon in i församlingen genom att visa utstuderad vänlighet. Bibeln kallas "pistolen som man inte skall visaförrän man är färdiga att avfyra den”. Detta är ett av många exempel på det krigiska språkbruk som används av den kristna högern.

    Arenius kommenterar:

    "Någonstans här manipuleras den genuina omsorgen. När Guds kärlek blir ett verktyg som kan användas för att uppnå vissa syften har den perverterats. Ytterst lurar den nakna cynismen här. Bara i det ljuset kan man förstå den kristna ultrahögerns symbios med rå kapitalism. Om Gud blir ett verktyg i människans hand får hon skylla sig själv om hon inte använder det. Den utsatte får stå sitt eget kast. Med denna grymma ideologi blir det rätt för en pastor att leva lyxliv på utfattiga medlemmars bekostnad – om de ger i tro kan de ju bli lika rika och välsignade som han! Och om sjukdom eller arbetslöshet beror på att människor är klena i tron behövs inga socialförsäkringar."

    Samtidigt som den kristna högern är emot lagar på det sociala området är de mycket starkt för lagar på andra områden som när det gäller abort, homosexualitet eller att man skall ha rätt att använda Gamla Testamentets skapelseberättelse som en biologibok som alternativ till Darwins evolutionsteori.

    En ideologi som frodas inom den kristna högern är vad som kallas dominionism, Den går i korthet ut på att judarna ersatts av de kristna som Guds utvalda folk. De kristna har därför uppdraget att att skapa en kristen stat, om så krävs med våld. Därför har ett kristet USA ”rätt” att utöva världsherravälde. De kristnas uppgift är att ta kontroll över det syndfulla, sekulära samhället. Samhället ska styras av lagar som bygger på Bibeln, inte på sekulära principer.

    Håkan Arrenius är lite försiktig och skriver att Hedges kanske går lite för långt när han driver tesen att den kristna högern är fascistisk. Varför det? Är inte detta ren och skär fascism? Jag får också associationer till islamsk fundamentalism. Denna typ av kristen fundamentalism är inte ett dugg bättre och ofarligare än islamsk fundamentalism. Det må vara att det inte är så många människor i USA som i extrem form omfattar denna ideologi, men vi vet hur snabbt opinioner kan svänga, det finns också rika och mäktiga män som omfattar detta och har man politisk makt och media-resurser och vet hur man skall driva kampanjer så kan sådana rörelser lätt få inflytande.

    Det är viktigt att kristenheten i världen avgränsar sig från denna typ av antikristliga våldsideologier. Så länge den kristna högern betraktas som en integrerad del av kristenheten i stort gör den mycket skada och den minskar det kristna budskapets trovärdighet och försvårar världsevangelisationen. I Sverige har vi inte sett så mycket av detta, men vi ser hur snara sekulära debattörer är att dra paralleller till den kristna högern, särskilt när det gäller evangelikala kristna grupper, även i sammanhang där det inte alls är adekvat.

    Det skall sägas att även inom USA kan man inte sätta likhetstecken mellan den kristna högern och evangelikal kristendom. Det finns många kristna inom USA som tar avstånd, bland dem märks världsevangelisterna Luis Palau och Billy Graham.



    Comments

    Pelle Poluha said:

    Detta var förvirrat, Bengt! Du buntar ihop "kristen höger" med "kristen extremism" och går därmed den liberala kristenhetens ärenden. Den stora andelen evangelikalt kristna i USA är höger och röstar republikanskt. Men dessa är verkliga inga fascister! De står upp för de ofödda, värnar äktenskapet och önskar sig en relativt liten stat. Det gör dem höger men knappast värda etiketten "fascister". Nej, de är högst fredliga personer. Jag lyssnade på en intervju med Chris Hedges och han kunde egentligen enbart peka på enskilda personer inom den amerikanska kristna högern som var extrema. Någon större rörelse kunde han inte peka på. Och till och med det fåtal exempel han angav var tveksamma. Exempelvis nämnde han Operation Rescue, en pro-life grupp. Han nämnde också Timothy McVay, Oklahomabombaren. Men hur i all världen kan dessa små grupper och enskilda individer jämföras med al Qaida och det stöd al Qaida får i den muslimska världen?

    Ärligt talat Bengt, varför tror du denna bok ges ut på Ordfront? Du måste fråga dig det. Att Chris Hedges har vunnit Pulitzerpriset och Amnestypris gör inget för att förläna honom större trovärdighet. Ja, han kallar sig kristen men han kommer från en vänster-liberal kristenhet som kan liknas vid Broderskaprörelsen. Dvs en rörelse som har helt fel i eller ignorerar fundamentala frågeställningar om människans värde, familjens betydelse, människans syndfullhet med mycket mera.

    Du har ställt dig bakom Mats Selander och MRO:s demonstrationer. Men tror du inte att det är just en sådan rörelse som Chris Hedges skulle stämpla som fascistisk?

    Chris Hedges agenda är uppenbar. Genom att etikettera den kristna högern som fascistisk vill han få kristenheten mer vänsterorienterad. Och Ordfront måste ju förstås gilla det. Men inte tror du väl att Ordfront bryr sig om kyrkan. Nej, de är vänster och använder allt de kan hitta för att slå ner på traditionell kristen tro. Gå inte deras ärenden.

    # september 25, 2008 10:57

    Bengt Malmgren said:

    Pelle! Det är just en sådan här diskussion jag vill ha. Det är bra att definiera begreppen. Jag använde begreppet "kristen höger" men avsåg nog enligt din terminologi kristna extremister.

    De flesta normala kristna högermänniskor som röstar republikanskt tillhör givetvis inte denna extremistiska falang, men vänstern har säkert ett intresse att bunta ihop alla och sätta stämpeln extremister på dem. Men kan det inte vara så att också vanliga ansvarstagande demokratiska högerorienterade kristna bidrar till sammanblandingen genom att inte hålla rågången mot extremismen tillräckligt klar. Vad tror du?

    Mats Selander som du refererar till passar definitivt inte in på den beskrivning av högerextremism som jag beskrev i mitt inlägg.

    Kristendom och politik hör ihop, men låt varje konflikt höra hemma där den hör hemma.

    Höger och vänster i politiken är en sak. Man kan vara en god kristen och god samhällsmedborgare både som höger och vänster.

    Att vara evangelikalt kristen, katolskt konservativ kristen eller liberalt kristen eller kristen på något annat sätt eller ateist är skiljelinjer som hör ihop med tron. Vårt kristna engagemang och vår tro får konsekvenser för hur vi agerar politiskt, men det säger oss inte nödvändigtvis om vi skall rösta höger eller vänster.

    # september 25, 2008 12:15

    David Johansson said:

    Jag anser nog att ett onödigt provokativt vokabulär används som inte är nödvändigt. Att klassificera som "fascistiskt" är allvarligt precis som "nazistisk" eller "rasistisk" och måste nog definieras noga innan det används, så att det inte används som slagträ mot någon man inte gillar. Svensk vänster-media brukar ju kalla alla på högern för "bomb-högern" pga kriget. Det är ju inte heller sjysst för jag tror inte alla stödde det kriget inom högern.

    Kristendomens och politikens roll i det öppna demokratiska samhället är ett viktigt ämne att diskutera. Om Kristendomens relation och roll i politik och samhälle inte skulle dryftas, så utvecklas ju bl.a.  märkliga företeelser såsom extremism,sekterism och avarter. Där är ju Knutby ett exempel när något pågår i det tysta och privata utan insyn utifrån.

    Emedan språket är lite väl vasst och provocerande, så finns det dock konstruktiv kritik från Hedges som helt klart är träffande. Tyvärr så har en viss typ av Kristendom utvecklats mycket i vad som skulle kunna klassificeras i individualistisk-kapitalistisk version. Precis som fokus i samhället i stort är på individualistisk framgång, ekonomiskt oberoende, initiativ-förmåga osv, så adopteras det tänkandet in i kyrkan. Gud blir något som vi kan styra och manipulera för egna syften.Gud blir som en automat. Du stoppar i en krona och får en dricka.Även om detta är mer vanligt förekommande i Amerika, så finns det och har funnits även i Sverige dessa fenomen.

    Sen finns det ju givetvis kritik mot motsatt håll(kristen vänster) där solidaritet, jämlikhet och andra sociala frågor får total närvaro i debatten, medans ämnen såsom syndamedvetande,frälsning, moral och etik, eller frågor om livets helighet och okränkbarhet försvinner eller tonas ner.

    Poluha har en poäng med focus. Om man ska angripa ett mål måste man vara specifik. Är man inte specifik, så riskerar man att missa målet. Genom att plocka upp enskilda udda personer så träffar han inte riktigt mitt i prick.

    # september 25, 2008 9:39

    Bengt Malmgren said:

    Det finns ingen exakt definition av fascism, olika forskare ger det olika innebörd, men betoning av makt och ordning på bekostnad av demokrati och frihet, totalitarism och en antidemokratisk inställning är element som ingår.

    Vi diskuterar två frågor:

    1. Kan den den mest extrema formen av kristen ultrahöger betraktas som fascistisk enligt ovanstående? Så som dominionism beskrivs i utpräglad politisk form är det frågan om en kristen elit som har makten, nog tycker jag det verkar antidemokratiskt och att makt betonas på bekostnad av individens fri- och rättigheter.

    2. Frågan huruvida det existerar en kristen ultrahöger i USA som beskrivs enligt ovan, eller huruvida det bara är motståndarna (vänstern) som tecknar en nidbild. Pelle Poluha antyder att det kvantitativt är en marginell företeelse.

    Sedan Pelle: Nej, man behöver inte vara mer trovärdig för att man vunnit fina priser, men omvänt, bara för att någon har en annan politisk inriktning än en själv, så behöver han inte sakna trovärdighet. Hedges har en poäng, han griper trots allt inte bara saker ur luften utan beskriver en verklighet han tycker sig se, och som fler än han beskriver. Det kräver ett sakligt bemötande, inte bara avfärdande.

    En tredje trend är den typ av kristna som David beskriver: En däst  individualistisk-kapitalistisk falang som kanske inte kan betecknas som antidemokratiska men som oreflekterat utgår från en kristen ideologi enligt vilken Gud blir någon som man kan styra och manipulera för egna syften, och som självklart är på deras sida i politiken. Denna falang har kanske inte ideologisk medvetenhet nog att avgränsa sig från den kristna extremhögern.

    # september 25, 2008 11:24

    Pelle Poluha said:

    Bengt, den viktigaste av dina frågor ovan är den andra. Den första blir intressant endast om det existerar en större strömning inom kristenheten som skulle kunna kallas fascistisk. Att göra en stor sak, som Chris Hedges och du själv gör, över att det existerar extrema ideologier bland perifert kristna är att ge ammunition till kristenhetens kritiker i onödan. Om det är så att det endast handlar om en marginalföreteelse alltså.

    Nu har jag inte läst hans bok. Men däremot har jag hört en halvtimmes lång intervju där han upprepade gånger fick frågan om vilka grupper eller människor han syftade på. Helst ville han prata om liknelser mellan den högerkristna ideologin och den fascistiska. Men när han så småningom lämnade idévärlden och började prata människor och grupper hade han inte mycket att komma med. Han nämnde som sagt Operation Rescue. Men vad jag kan förstå är detta inte alls en våldsam grupp med teokratiska anspråk. Nej, gruppen verkar i mycket likna MRO i det att man visar abortbilder för att få människor att reagera.

    Hedges nämner också Oklahoma-bombaren Timothy McVeigh. När jag läser om honom på Wikipedia framgår det att han knappast var kristen utan menade att vetenskapen var hans religion. Vidare nämnde Hedges Christian Identity till vilka Ku Klux Klan räknas höra. Som du förstår handlar det inte om någon större eller på något sätt etablerad rörelse. Han nämner också Jerry Falwell och Liberty University som Falwell grundade. Och visst, Jerry Falwell kanske var antidemokratisk och närmast fascistisk. Men fortfarande pratar vi inte om någon rörelse som omfattar många människor. Och vi pratar absolut inte om människor eller grupper som utfört några våldsamheter som kan jämföras med den muslimska extremismen.

    Sammantaget verkar det inte som att Hedges har grundat sin bok i mycket empiri. Han har studerat ideologier hos utvalda individer och tycker sig se liknelser med fascismen. Och så gör han något stort av det genom att börja prata om den kristna högern. Ordfront tar in boken för att göra något stort av det i Sverige också. Och runtom Sverige gottar sig redaktionerna över hur tokiga de där högerkristna är. (Läs www.ordfront.se/.../amfascister.aspx). Det är, som jag ser det, ett fult försök att mota bort vissa frågor från dagordningen (motståndet mot könsneutrala äktenskap, motståndet mot aborter, kritiken mot evolutionsläran med mera).

    Det är möjligt att Hedges har en poäng någonstans. Men jag har inte sett den. Och det är synd att en kristen tidning som Dagen inte är mer kritisk. Och att du inte är det.

    # september 26, 2008 9:37

    Bengt Malmgren said:

    Pelle! Jag hör att du hellre talar politik än teologi och filosofi. Och du tolkar, kanske helt rätt, Hedges bok som en politisk bok, att han skriver inte för att han är intesserad av sanningen utan för att påverka opinionen. I politiken tycks alla medel vara tillåtna inklusive generaliseringar, övredrifter och misstänkliggörande av motståndaren.

    Men jag tror inte man skall blanda ihop tro och politik på detta sätt (vare sig det är den kristna högern eller Hedges som gör det). Jag väljer att betrakta Hedges bok utifrån ett filosofiskt perspektiv, jag utgår från att han är en ärlig människa som har något att säga, han tolkar en verklighet han ser och beskriver sin tolkning i boken. Som kristna behöver vi inte vara rädda för sanningen, vi skall utgå från att folk har något att säga och utgå från att de är trovärdiga till dess motsatsen är bevisad.

    Du Pelle går genast i försvar och misstänkliggör Hedges motiv utan att möta honom på det sakliga planet. Detta uppfattar jag är en debatteknik som ofta utmärker den kristna högern: Man bryr sig inte om att skaka av sig eller dementera den kritik som riktas mot dem från vänsterhåll, istället misstänkliggörs kritikernas motiv. Då stannar det vid ett politiskt käbbel, och kritiken från vänster vidhäftar de kristna, vare sig den är sann eller inte.

    Ett liknande mönster ser man hos politiska extremister, t.ex. arabiska anti-israelitiska grupper: En del är öppet för våld och terror mot Israel, men en del vill vara accepterade av och vinna världssamfundets stöd men kan inte skaka av sig terror-stämpeln eftersom de inte är tydliga nog i att ta avstånd från våld och terrordåd.

    Det är möjligt att du har rätt i att den typen av extremism som verkligen skulle stämma in på Hedges beskrivning är ett marginellt fenomen. Jag känner inte USA´s kristna tillräckligt väl för att ha en uppfattning om detta. (Finns det fler som har synpunkter på detta?)

    Om du har rätt, varför skriver Hedges då som han gör? Kanske han tolkar in in att det finns ett frö till denna ideologi i den kristna högern i stort och ser de extrema exemplen som en bekräftelse på att hans tolkning är riktig.

    Jag håller inte med dig om att min hållning till Hedges bok ger ammunition åt kristenhetens kritiker i onödan. Den ammunitionen har de redan genom att den kristna högern inte lyckats skaka av sig den negativa stämpel de har. Bara öppen och ärlig idé-debatt som kan ge de kristna ökat förtroende. Sådan debatt utrannsakar hjärtan och njurar. Och nog tror jag att det då också kommer att visa sig att några skiljelinjer skär tvärsigenom det kristna landskapet.

    # september 27, 2008 9:13

    Pelle Poluha said:

    Bengt, jag talar gärna både filosofi, teologi och politik. Och hade Hedges hållit sig på ett idéplan hade jag inte haft några synpunkter på hans bok. Och det hade kanske varit intressant att föra en akademisk diskussion om, som du säger, detta "frö till ideologi". Men nu tar han idéer som han uppsnappat och associerar dem på den kristna högern i allmänhet. Det är åtminstone så jag uppfattat honom. Och det tycker jag är ohederligt.

    Jag tycker inte att du bara "betraktar Hedges bok utifrån ett filosofiskt perspektiv." Du skriver i ditt blogginlägg att "den kristna högern är fascister". Hur filosofiskt är det? Det är en väldig anklagelse mot en stor grupp kristna som, i mina ögon, rakryggat står upp för sanningar som den moderna världen inte vill veta av. Jag tänker då på abortfrågan, eutanasi, familj och äktenskap.

    Du menar att jag inte bemöter Hedges på det sakliga planet. Men har jag inte varit väldigt saklig i mina kommentarer hittills? Jag har gått igenom de exempel Hedges givit över vilka människor och grupper han egentligen menar är fascister. Och konstaterat att empirin knappast är tillräcklig för hans slutsatser. Har du en annan uppfattning?

    Visst har jag misstänkliggjort hans motiv. Men är inte det berättigat när han misslyckas med att visa att denna fascistiska strömning verkligen har inflytande bland större grupper inom den sk kristna högern?

    Nu säger du att du inte känner USA:s kristna tillräckligt väl för att kunna veta om Hedges fascister endast är en marginalföreteelse eller inte. Återigen, du basunerade ut att "den kristna högern är fascister" och visade ingen tveksamhet då. Jag tycker att både du och Arenius borde ha mer på fötterna innan ni slår ner på just den grupp som står för traditionella värderingar.

    Du menar att man inte bör blanda ihop tro och politik "på detta sätt". Nu vet jag inte riktigt vad du syftar på med "detta sätt". Helt klart är att när staten blir människans fiende, då måste tron bli politisk. När staten vill döda barnen, splittra familjen, döda gamla och svaga, ja då blir det en plikt för kristna att stå upp och ta ställning för det parti (läs: republikanerna) som faktiskt är för livet. Jag hittade nyligen en handledning för hur seriösa katoliker borde tänka när de röstar (googla på Voter's Guide for Serious Catholics). När jag går igenom den guiden blir det uppenbart att det bara går att rösta på ett sätt som seriös katolik, eller kristen för den delen. I USA alltså. I Sverige är det svårare eftersom skillnaden mellan partierna inte är så stor.

    Jag är övertygad om att det finns skumma saker bland amerikanska högerkristna. Och det förtjänar en diskussion. Men då inte med så svepande anklagelser som Hedges, du och Arenius gör er skyldiga till. Vi bör då också, i både sanningens och rättvisans namn, belysa de sk vänsterkristnas flirt med socialistiska ideologier.

    # september 27, 2008 2:14

    Bengt Malmgren said:

    Till Pelle: Hmmm.. kanske uttryckte jag mig alltför kategoriskt, i alla fall kan man få det intrycket om man läser några meningar isolerat från texten i övrigt. Vad jag menade var att om den kristna högern är så som Hedges beskriver den, då är det inte att gå för långt att kalla det fascism. Syftet med mitt inlägg var inte att komma med svepande anklagelser, det var att få igång en diskussion.

    I frågan om vilka grupper Hedges säger att han avser kommer du med saklig kritik, det är riktigt.

    Men sedan tycker jag att du blandar ihop politik och religion just på det sättet som jag kritiserar.

    Att en "seriös" kristen bara kan rösta på republikanerna är alltför fyrkantigt platt att påstå. Nu tycker jag inte att du säger det, utan du säger att om katoliker skulle följa den lilla röstningsguiden från Catholic Answers, så borde man dra den slutsatsen.

    Jag kan inte utseluta att det ligger politiska motiv bakom den foldern också, min kritik kan lika gärna träffa katoliker som evangelikala grupper. Det står visserligen i början av foldern att råden inte får förstås så att det gäller ett visst parti, men eftersom republikanerna är mera för de kristna värderingarna när det gäller livsfrågorna och familj, så ligger det nära till hands att dra sådana slutsatser. Som "seriös" kristen måste man dock alltid följa sitt samvete, inte en guide som liknar en kokbok. Man måste alltid värdera ett politiskt parti ur ett helhetsperspektiv. Om nu republikanerna är för livsfrågorna men på andra områden driver en  inhuman politik som äventyrar världsfreden och mänskliga rättigheter på andra områden så att det blir kontraproduktivt för människovärde och livsfrågor, så kanske man kommer fram till en annan slutsats än att man skall rösta på republikanerna (Exemplet var hypotetiskt, det är inte ett uttryck för min egen grundade mening om amerikansk politik).

    Jag vill definitivt inte säga att de katoliker som röstar på demokraterna inte skulle vara "seriösa".

    # september 27, 2008 3:13

    Pelle Poluha said:

    Ok, syftet med inlägget var att få igång en diskussion. Och det fick du. Men kanske inte om det du avsåg.

    Låt mig bara avslutningsvis kommentera denna katolska röstningsguide. Den skiljer ju på icke-förhandlingsbara frågor och de som det faktiskt är ok att tycka olika om. Jag tycker det är en sund uppdelning. Det finns frågor som är så uppenbart svart-vita och där bara en hållning är moraliskt acceptabel. Sedan finns det andra frågor som är betydligt mer svåröverskådliga, frågor som inte är lika tydligt moraliska. Givet en sådan uppdelning menar guiden, och jag instämmer, att de första är de viktigaste. Finns det partier eller representanter som inte lever upp till dem bör man inte ge dem sin röst. Endast om mer än ett parti passerar detta första hinder, eller om inget parti gör det, finns det utrymme för att börja diskutera de sekundära frågorna.

    Vilka är då de primära frågorna? Enligt guiden, och jag instämmer även i detta, så är de:

    1. Aborter

    2. Eutanasi

    3. Embryonal stamcellsforksning

    4. Mänsklig kloning

    5. Samkönade äktenskap

    I var och en av dessa frågor finns en tydlig undervisning från den katolska kyrkan. Ett parti som förespråkar någon av dessa fem punkter borde därför diskvalificeras som "röstbar", i varje fall om det finns andra partier eller kandidater som inte faller här.

    Allt detta är rimligt.

    Tittar man sedan på det politiska läget finner man att det demokratiska partiet förespråkar alla fem sakerna. För republikanerna gäller oftast motsatsen. Av denna anledning får republikanerna en majoritet av de evangelikalt kristnas röster. Däremot har de problem med katolikerna av någon anledning.

    Exempel på sekundära frågor är Irakkrigets rättfärdighet, hur man bäst ser till fattigas behov och skattenivåer. Dessa frågor har inget enkelt svar och den katolska kyrkan har heller ingen undervisning att ge här. Därmed inte sagt att det inte existerar svar på dessa frågor. Men att ha "rätt syn" på till exempelvis Irakkriget kan inte kompensera för fel syn i abortfrågan.

    Givet allt detta förefaller en röst på republikanerna som självklar för en seriös kristen.

    Givetvis bör man följa sitt samvete och inte guiden när man lägger sin röst. Men det finns också en plikt att informera sitt samvete, att ta till sig kyrkans undervisning. Annars vore ju Bibelns och kyrkans moraliska undervisning helt onödig.

    # september 27, 2008 9:35

    Lars Flemström said:

    1) Jag vill faktiskt inte hänga ut någon. Men om det var rätt att offentligt peka ut enskilda medlemmar i Jönköpings pingstförsamling för att inte ha givit klara besked om de har medverkat till aborter, så kanske skuggan ska falla även över katolska läkare i Sverige. En av dem har sagt till mig att kyrkans inställning i abortfrågan helt enkelt inte går att tillämpa. Det var under en diskussion om aborter, som han tog mig åt sidan, och sade detta.

    2) Borde inte svenska katoliker ta ställning mot Kristian Tyrann och ärkebiskop Gustav Trolle, i stället för mot den upprorsledare som befriade Sverige från dessa massmördare?

    Pelle Poluha har skrivit en magisteruppsats om det s.k. rättfärdiga kriget. Utgivarna av Voter's Guide vågar tydligen ta ställning mot aborter i varje enskilt fall, men inte i den militärpolitiskt komplicerade frågan om Irak-kriget.

    Det råder inget tvivel om att Gustav Vasas uppror mot Kristian Tyrann var rättfärdigt, men däremot kan starka invändningar göras mot Dacke-upproret mot Gustav Vasa, bägge fallen enligt principerna för det rättfärdiga kriget. Som situationen var. Men det hade stackars Dacke förmodligen inte klart för sig. Det är lätt att efteråt känna sympatier för någons ädla motiv, men med facit i hand måste man ändå inse att de gjorde fel. Och Dacke (och de präster som stödde honom) lät sig utnyttjas av utländska intressen, som inte hade låtit honom behålla segern, om han hade vunnit.

    Voter's Guide påpekar iofs att inga aktuella nutida politiker stödjer krigsförbrytelser o dyl, men är verkligen hela utrikespolitiken underordnad abortfrågan? Och därför kan det även vara relevant att diskutera det förhållandet att vissa svenska abortmotståndare hyllar Kristian Tyrann. Morden på nyfödda gossebarn, som beodrades av den danske kungen, var väl så nära abort man kunde komma på den tiden?

    Oavsett vad man må tycka om just Irak-kriget. Är det inte denna insnävning av perspektivet, att inte ens ta med utrikespolitiken, som givit grogrund för epitetet "den kristna högern"? Vad är, enligt Katolska kyrkan i USA, ett "proportionerligt" dödande av oskyldiga för att nå viktiga militära eller utrikespolitiska mål? Som dödandet av en hel familj i Afghanistan, i jakten på en lokal talibanledare? Två 900 kg-bomber hade fällts över talibanledarens hus i försök att döda honom. Men den misstänkte talibanledaren var inte hemma.

    Självfallet kan man inte bortse från även talibanerna dödar sina motståndare. Men vad som är ett "rimligt pris" i form av oskyldiga offer, diskuteras inte alls i Voter's Guide.  

    # september 28, 2008 12:28

    Pelle Poluha said:

    Jag kommenterar här det som verkar vara riktat till mig.

    Denna Voter's guide speglar antagligen amerikanska förhållanden idag. Jag tror inte att författarna till den vill säga att ett lands utrikespolitik alltid och överallt är underställd abortfrågan (och de andra punkterna de tar upp som icke-förhandlingsbara). Men de anser säkert att de aktuella krigen i Irak och Afghanistan inte renodlat går att placera i något av facken "rättfärdigt" eller "orättfärdigt". Men det går förstås att kritisera enskilda krigshandlingar. Frågan är emellertid om dessa kan härledas till en av regeringen antagen policy eller om ansvaret ligger längre ner i hierarkin.

    Där jag tycker att Voter's guide har en poäng är att man skiljer mellan primära och sekundära frågor. Vissa frågor är klart moraliska till sin karaktär medan andra är politiska. Sedan kan vi förstås diskutera i vilket fack vi ska placera alla frågorna som är aktuella i ett val. Att abortfrågan hamnar bland de primära frågorna tycker jag är riktigt. För det handlar om ett storskaligt och direkt dödande av oskyldiga människor (i USA sker över en miljon aborter per år). Det är alltid fel.

    Krigs rättfärdighet beror på en mängd faktorer varav alla inte är av moralisk karaktär (i varje fall om vi utgår från läran om det rättfärdiga kriget). Här finns frågor om dess möjlighet till framgång och om det är en sista utväg. Dessa kräver en militärpolitisk bedömning och ligger därför utanför kyrkans domän. Men det finns också renodlat moraliska frågeställningar som rättfärdig avsikt och rättfärdig anledning. Här borde kyrkan kunna ha en åsikt och därför kunna ge en rekommendation till sina medlemmar. Sammantaget är ändå krig svårare att bedöma än frågorna om abort, dödshjälp, stamcellsforskning med mera.

    # september 28, 2008 12:30

    Lars Flemström said:

    Vad hade hänt med resten av världen, om en sådan som Saddam Hussein fått hållas? Ja, jag stödde inmarschen i Irak. Men kriget är illa skött. Och att en underordnad befälhavare på marken får beodra ett massivt bombangrepp mot ett civilt mål, utan att hans egen trupp ens är hotad. Och utan den ringaste misstanke att det är bin Laden själv som vistas i huset. Utan bara en misstänkt lokal talibanledare. Obs misstänkt! Man vet inte säkert att han verkligen är talibanledare. Och man vet inte säkert om han är hemma. Men det var hans familj.

    Som f.d. soldat i svenska Flygvapnet tror jag mig veta åtminstone en liten del om krig. Om det hade blivit krig, hade jag varit en länk i den rapporteringskedja, som hade lett till att fientligt stridsflyg blivit nedskjutet. Jag har fått frågor från pacifister om jag kunde ta på mitt samvete att de fientliga piloterna kunde bli dödade. De var ju oskyldiga offer, utskickade av en diktatur, utan chans att välja, sa man. Jag svarade att det kunde jag ta på mitt samvete, om jag därigenom hade förhindrat att en atombomb hade fällts över en svensk stad.

    Under debatten under 1950-talet för eller mot svensk atombomb, diskuterades om den svenska atombomben skulle sättas in mot en svensk stad, som fienden hade erövrat. Det är krigets matematik. General Eisenhower har berättat att han hade beräknat 80% döda av den första amerikanska anfallsvågen mot Normandie. Han har berättat att hans svåraste ögonblick som militär, var när han önskade pojkarna "Lycka till". Men vad skulle han ha sagt? Skulle han ha gjort dem nervösa, genom att säga sanningen?

    USA är fortfarande en stormakt. Och kan inte lika lätt som Sverige idag inta hållningen "Icke stridande". Hade det verkligen varit bättre att låta Saddam hållas? Världsopinionen är kanske mer blödig än de irakier, som upplevt Saddams terror. Men i Afghanistan håller USA på att få lokalbefolkningen mot sig. Det har varit för många civila offer för amerikanska bomber.

    Vi kristna (och alltå även de kristna väljarna i USA) bör vara särskilt kritiska mot hur Irak-kriget har skötts. Den kristna minoriteten i Irak, kyrkor som grundades av Jesu egna lärjungar, håller på att utraderas, eftersom man underskattat terroristernas förmåga till etniska rensningar. Den svenska flyktingmottagningen kan rädda individer, men inte den kristna civilisationen i Mellanöstern.

    Det får inte vara en lågprioriterad fråga för de amerikanska väljarna vilka militärpolitiska bedömningar nästa president kommer att göra.

    Sedan har vi detta med läkarna och aborterna. Har Pelle någonsin träffat en kvinna, som har fått abort på grund av havandeskapsdepression? Det har jag. En sak är jag säker på: Ska vi äldre män fortsätta att stå i första ledet mot aborterna, kommer aborterna bara att öka.

    Den katolska abortpolitiken bygger faktiskt på att det finns läkare som inte gör som kyrkan säger. Det användes t.o.m som argument i debatten om abortturismen. Att det går att få säkra aborter på polska sjukhus. Visserligen är verksamheten förbjuden enligt den polska strafflagen, men har lägsta prioritet hos den polska kriminalpolisen. Alla ser mellan fingrarna.

    Måste inte kyrkan ha högre ideal än politiken? Om inte, måste kyrkan (som Svk tyvärr har gjort) sänka sig till politikens nivå - eller politiken höja sig till kyrkans nivå. Men vad leder det till?

    # september 28, 2008 6:58

    TrackBack said:

    Pingback from  

    # september 28, 2008 11:01

    Bengt Malmgren said:

    Hur gick det till när denna rörelse (evangelikala rörelsen och pingströrelsen) förvandlades från en socialt omstörtande och politiskt radikal kraft till den defensiva religiösa höger som idag förknippas med det kristna Amerika frågar sig Joel Halldorf i en artikel i Svd där han recenserar en bok av kyrkohistorikern Donald Dayton:

    "Daytons svar på den frågan är att klass hände. Förborgerligande, för att använda ett begrepp som nuförtiden inte syns så ofta i vare sig politisk eller akademisk debatt, men som onekligen måste tas i beaktande när man studerar de kristna väckelsesamfundens historia. Medan de radikala grenarna av 1800-talets väckelse var de lägre klassernas rörelse så är evangelikalismen i dagens Amerika i mångt och mycket en medelklassföre­teelse. Sarah Palins egen rörelse, pingst­väckelsen, var långt in på 1900-talet en lågklass- och lågstatusrörelse. Men i rörelser som betonar dygder som nykterhet, ­arbetsmoral och skötsamhet sker vanligtvis så småningom en klassresa uppåt. Och i medelklassens trygga villaområden utvecklas andra politiska perspektiv och ­prioriteringar än i arbetarklassens hyreslägenheter. Sarah Palin är sett till såväl ­position som värderingar en produkt av den evangelikala rörelsens klassresa."

    # oktober 3, 2008 7:12