Partipiskan viner i Pingströrelsen.
Jag hade inte tänkt skriva något mer i Selander-Hörnmark-affären, men kan inte undgå att kommentera den efterdebatt som nu uppstått. Jag tror inte att Arvid Nordquist är representativ för Pingströrelsen i stort, men jag förmodar att en del tänker som han. Han kallar sig själv "engagerad pingstvän" och i en kommentar på Stefan Swärds blogg hoppas han att Stefan Swärd med flera ska framföra en ursäkt till ledare inom Pingst Jönköping därav Pelle mfl. för det man skrivit på sina bloggar i denna fråga. Som motiv anger han att denna debatt leder svensk kristenhet rakt utför och fortsätter:
"Jag har fullt förtroende för både Pelle Hörnmark och de missionärer och äldste som i denna debatt utmålas och felaktigt anklagas. De personer som debatten förs kring är ledare som jag har mycket stor respekt för. Överlåtna människor som ger av sin tid och sitt liv för att nå ut till människor med evangelium och som tar ett socialt samhällsansvar både i Jönköping, Sverige & Världen. Jag hoppas att Gud förlåter er i dessa anklagelser och att ni får öppnade ögon inför vilka konsekvenser denna debatt kan få. Detta är ledare som med all sin tid och sitt engagemang lever för andra människors frälsning och för omsorg om andra (därav också stöttning av ensamanstaende mammor m.fl)"
Jag antar att i "med flera" inbegrips även jag som har skrivit om frågan på min blogg. Käre Arvid Nordquist: Ingen, och allra minst jag har någon anledning att ifrågasätta det positiva du skriver om församlingen i Jönköping och dess ledare. Om du läser noga vad jag, Stefan Swärd, Ulf Ekman m.fl. skrivit så tror jag inte du kan hitta några exempel på ett sådant allmänt ifrågasättande som du antyder. Kommentarerna har gällt efterlysning av klargörande i rena sakfrågor samt kritik av Pelle Hörnmarks debatt-strategi, att han kunde ha gjort mera för att bringa klarhet i denna fråga. Din egen kommentar bidrar knappast heller till att bringa klarhet i sakfrågan, i det du anklagar Stefan för "fariseism" i det mycket klara ställningstagande han gjort (som han inte är ensam om utan grundar sig på en 2000-årig kristen tradition), så lämnas läsaren i osäkerhet var du själv står i denna fråga. Inte heller Mats Selandes öppna brev till församlingen innehåller egentligen några anklagelser, det är en granskande utredning om sakförhållanden där man efterlyser klargörande. Jag menar fortfarande att detta brev förtjänar större uppmärksamhet och att det borde kommenteras, inte bara avfärdas. Brevet kan läsas här.
Jag måste säga att jag har mycket svårt att förstå denna överkänslighet mot kritik inom Pingströrelsen som först manifesterade sig i Sten- Gunnar Hedins utfall mot Stefan Swärd i Lakeland-debatten, nu i abortdebatten. Jag tror inte man skall vara rädd för debatt och ifrågasättande och att det finns olika infallsvinkar i olika frågor inom den svenska kristenheten. Att man kritiserar någon och har olika åsikter betyder inte att man inte har respekt för personen i fråga. Frisk debatt leder inte svensk kristenhet rakt utför, tvärtom är det en väg till ökad enhet och kärlek mellan kristna. Ditt sätt att resonera, att man skall låta partipiskan tysta kritik och att ledare och församlingar skall vara immuna för kritik bara för att de är hängivna och gör goda saker leder däremot bara till en polerad ytlig enhet, där skvaller och intriger hålls under ytan och korruptionen lurar bakom hörnet. Lite frisk debatt är bara välgörande. Stefan Swärd har också kommenterat Nordquists inlägg på sin blogg.