Bengts Blogg

Bengt Malmgren, Läkare och katolik i Stockholm

 Följ mig på Twitter

Min YouTubekanal

 

 


 

  • RSS
  • Info om nytillkommet till:
    OK

Senaste poster

Sökord

Arkiv

Community

Mats Selander osynliggjord.

Det verkar som om Mats Selander håller på att bli den svenska kristenhetens gossen Ruda. Han ställer faktiskt adekvata frågor till Pelle Hörnmark, men det verkar som om ingen vill låtsas om vad han säger, istället kritiserar man hans metoder. Detta brukar kallas "osynliggörande" och "påförande av skuld och skam", och är två av de härskartekniker som socialpsykologen Berit Ås beskrivit som en dominant grupp använder för att behålla sin position. Tidningen Dagen bidrar till detta genom att välja vad man skriver och inte skriver. Jag kan inte låta bli att jämföra att man blåste upp en liten blogg-ordväxling mellan Stefan Swärd och Sten-Gunnar Hedin till stora rubriker, "storbråk" hette det om något som verkligen var storm i ett vattneglas, medan man inte skriver ett ord om den konflikt som faktiskt föreligger mellan Mats Selander och Pelle Hörnmark, vilken har mycket större signifikans för kristenheten i Sverige. Man fokuserar helt på Selanders metoder som man kritiserar och låter honom inte komma till tals med de faktiska synpunkter han har. Rent pinsamt blir det när Dagen några dagar efter demonstrationen i Jönköping har en artikel om pingstpastorer som har synpunkter på valprocessen för ny föreståndare till FFS där Pelle Hörnmark är valberedningens förslag. Inte med ett ord nämndes i artikeln söndagens demonstration utanför hans kyrka och de utstående frågor som Mats Selander ställt och som Hörnmark inte ville svara på.

Det finns två bra dokument som belyser vad konflikten handlar om: Det ena är en debatt mellan Mats Selander och Pelle Hörnmark i Radio Jönköpings program Lasso, det andra är det öppna brev som MRO ställt till församlingen i Jönköping, vilket är en klar och detaljerad redogörelse för kontakterna mellan MRO och pingstförsamlingen i Jönköping. Båda dessa dokument borde vara första rangens nyhetsmaterial för en allkristen svensk tidning. I skrivande stund upptäcker jag, vilket understryker det jag skrivit ovan, att DAGEN REFUSERAT ETT DEBATTINLÄGG FRÅN MATS SELANDER. Debattinlägget finns också på MRO´s hemsida.

Jag träffade Mats Selander för ett par år sedan, vi åt lunch tillsammans och diskuterade kristen tro och abortfrågan. På Livets söndag förra året demonstrerade han och den organisation han leder, MRO (Människorätt åt ofödda) på Norrmalmstorg ungefär som man nyligen gjort i Jönköping. Mats Selander är en person som har en klar övertygelse om att det han gör är rätt. Många förfasas över demonstrationerna och MRO´s webb-sida där realistiska bilder från abort-verkligheten exponeras. Det är naturligt och förståeligt att många blir upprörda, och många, också bland dem som inte är för abort, tycker att detta är fel sätt att föra abort-debatten framåt. Självklart kan inte alla ställa upp på detta, men Mats argumentation för varför han gör detta är logisk och inte orimlig. Han har rätt att argumentera och demonstrera inom ramen för våra demokratiska fri- och rättigheter, jag skulle också säga att han har liksom alla människor en plikt att följa sitt samvete och inte kompromissa bara för att han möter motstånd. Han håller tummen i ögat på församlingsledare och pastorer, och man måste förstå att ledningen för pingstförsamlingen i Jönköping känner sig obekväm med denna uppvaktning under över ett års tid som föregått den aktuella utvecklingen. Han har inte varit ovänlig eller hotfull, han har respekterat om man uttryckligen bett honom att inte ringa tillbaka, det obehagliga och provocerande har bestått i just detta att han varit ihärdig och insisterat på att få svar på explicita frågor. Jag kan tänka mig att många politiker får stå ut med att journalister är långt mer påträngande än så.

Det är ju inte precis bekvämt att utsätta sig för den press som blir följden av att man framhärdar som Mats gör. Jag vet själv vad det innebär att ringa till en myndighet eller organisation om man vill driva sitt ärende eller få klarhet i vissa saker om man är illa sedd. Även om man för anständighetens skull blir artigt bemött på ytan, så förstår man att man inte är önskvärd genom att tjänstvilligheten är minimal, man får ingen hjälp med förmedling till de kontakter man vill, information lämnas inte ut etc. Ganska snart kan man börja tvivla på sig själv. När man sedan får hela opinionen emot sig offentligt, även de som normalt brukar dela ens värderingar, då krävs det mod och inre styrka för att stå på sig, - eller envis dumdristighet kanske några skulle säga. Är Mats en Sven Duva som förgäves kämpar på barrikaderna eller är han en person som faktiskt försöker säga något som vi borde lyssna till?

Det finns flera frågor som denna affär innehåller: Dels är det abortfrågan i sig, dels frågan om vilka metoder man bör och inte bör använda,  dels huruvida pingströrelsen eller enskilda pastorer inom pingströrelsen håller på att svänga från den väldigt klara uppfattning man tidigare haft angående abort, dels i vad mån församlingsledare, äldste och missionärer är offentliga personer som bör stå ut med en viss granskning och krav på att redovisa var man står i viktiga frågor. När det gäller församlingsledare som dessutom aspirerar på en tjänst i en riksorganisation tycker jag själv definitivt att man bör finna sig i att granskas och att man bör ha en dialog med allmänheten. Det är också medias uppgift att granska och ifrågasätta. Vare sig man som offentlig kristen person anser sig böra ha en öppen dialog med allmänheten eller inte, så tror jag att man i längden vinner på att ha en sådan öppen dialog. Internet har verkligen revolutionerat media-världen. Tidigare hade tidningar makt att styra opinionen genom vad man tar in och vad man refuserar, nu tar bloggosfären över när tidningarna refuserar.

I radiodebatten framkom en explicit fråga: Finns det eller finns det inte personer i församlingsledningen, eller som har varit engagerade som församlingens missionärer, som arbetar eller arbetat med att utföra aborter? Följdfrågan blir: hur ser Pelle Hörnmark i så fall på detta? Jag tror Pelle Hörnmark skulle ha allt att vinna på att försöka ge ett svar på detta. Nu lämnas fältet fritt för spekulationer. Kanske är svaret på första frågan nekande, då vore det ju lätt att informera om detta och saken vore ur världen. Kanske finns det personer i församlingsledningen och missonärsgruppen som arbetat med aborter, och kanske känner sig Pelle Hörnmark trygg med det eftersom han numera har en mera nyanserad syn på abortfrågan än vad som tidigare var vanligt inom Pingströrelsen. Det vore inte fel att informera om och stå för detta också, att vara öppen och ärlig med vad man tycker rensar luften och gör att frågan blir bättre genomlyst än om man tiger. Frågor som ligger under ytan har en obehaglig förmåga att dyka upp på ena och andra sättet och förgifta det öppna och goda dialogklimatet.

Vi vet inte hur det egentligen är, och fler bloggare än jag tycker att Pelle Hörnmark skulle göra klokt i att vara lite mera öppen:

Stefan Swärd skriver:

Jag lyssnade sent igår kväll på en lokalradiodebatt mellan Pelle Hörnmark och Mats Selander. Det som dock gjorde mig förvånad var att Hörnmark inte svarade på frågan om det fanns personer i församlingsledningen, och som har varit engagerade som församlingens missionärer, som arbetar med att utföra aborter. Frågan kan ju bara besvaras på två sätt. Ja eller nej. Om svaret är nej är ju situationen ganska enkel för Hörnmark, Selander överdriver och har fel när det gäller fakta. Hörnmark vinner lätt debatten. Svaret borde ju vara ett självklart nej, jag förstår dock varför inte Pelle säger det. Men om svaret är ja på frågan, är det en viktig principfråga. Och då behövs en förklaring hur varför man tänker och resonerar och hur den typen av arbete kan vara förenligt med församlingens policy. Efter att ha hört denna radiointervju, måste jag i ärlighetens namn säga att jag ställer samma frågor som Selander. Och att svara ja eller nej borde inte vara så svårt.

På Stefans blogg finns många kommentarer, även Mats Selander själv har gått in och svarat på frågor.

 Ulf Ekman skriver:

Diskussionen angående om ledande kristna personer utför aborter har hettat till ordentligt. Någon tyckte att jag var anklagande i tonen i mitt förra inlägg. Så är det inte utan jag hävdar att man måste få ställa frågor. Vad jag sade var att här måste det gå att få ett svar på de frågor Mats Selander ställer, inte bara diskutera hans demonstrationsmetoder... Att väckelsekristna föramlingar väljer att prioritera bort denna fråga, undviker frågeställningarna eller inte klart står för det ofödda barnets rätt till liv är för mig en gåta och ett stort moraliskt problem.

Andreas H skriver på EFS idag:

Lyssna på gårdagens sändning av programmet Lasso i P4 Jönköping, där Mats Selander från MänniskoRätt för Ofödda (MRO) och Pelle Hörnmark, föreståndare för Jönköpings Pingstförsamling, debatterar frågan om församlingens syn på abortfrågan. Programformen är mycket bra - Mats och Pelle får prata ca en kvart med ganska långa, oavbrutna anföranden, där de alltså sympatiskt nog inte faller varandra i talet och där programledaren är återhållsam med att bryta in... Och jag blir helt förstummad: för Pelle Hörnmark tar inte chansen utan förfaller till tyck-synd-om-oss-retorik!!! Han har ju nu chansen att, vad jag förstår tre dagar efter demonstrationen utanför pingstkyrkan, verkligen på ett genomtänkt sätt motivera sin inställning till aborter, abortörer i församlingen och MRO:s metoder. Men han tar inte chansen!!! ... han klarar inte av att förklara kontrasten mellan den officiella retoriken kring "livets okränkbarhet" eller "värna livet" och den inofficiella öppenheten för aborter och behovet av att "någon stackare måste utföra dem".

Jag har uppskattat tidningen Dagen för dess opartiskhet, man har haft flera bra granskande artikelserier, och man skriver och rapporterar om det som händer inom hela kristenheten, men hur man hanterat denna fråga  gör att jag drar slutsatsen att opartiskheten gäller inte i alla sammanhang.