MRO profetröst som väcker bedövade samveten.
Man undrar hur det står till med Pingströrelsen i Sverige idag. Anledningen till att jag i detta inlägg fokuserar på den är dels några händelser på sista tiden som varit relaterade till just Pingströrelsen, dels att man alltid betraktat pingstvänner som levande kristna som stadigt håller fast vid traditionella kristna uppfattningar, både när det gäller tro och livsfrågor som t.ex. abort och familj. Om pingstvännerna börjar svikta på denna punkt är det därför extra anmärkningsvärt. Det jag säger nedan skall inte tas till intäkt för att jag vill peka ut just pingstvänner, det vore verkligen att kasta sten i glashus, samma tendens finns säkert inom hela kristenheten. Jag har tidigare skrivit på denna blogg om problem i Katolska kyrkan.
Nu till själva händelserna:
-1. Stefan Swärd skriver som jag tycker ett mycket fint inlägg på sin blogg om vilka moraliska krav man kan ställa på ledare i församlingen, det är skrivet i 1 Timoteusbrevets anda. Han skriver också om händelserna i Lakeland. Flera i pingströrelsen känner sig påhoppade, Sten Gunnar Hedin uppfattade Stefan Swärds kritik mot Lakeland som ett påhopp på hela pingströrelsen, och i kommentarer på Stefans blogg och på pingst-hemsidan anklagas Stefan för "fariseism".
-2. Människorätt för ofödda, MRO, genomförde en aktion utanför Pingstkyrkan i Jönköping på söndagen. Bakgrunden är att MRO tycker att församlingens ledning är otydlig i inställningen till aborter och man hävdar att det finns personer med förtroendeuppdrag i församlingen som assisterar vid aborter. MRO har haft telefon- och brevkontakt med ansvariga i församlingen under en tid och redovisar detta på sin hemsida. Det framkommer att abortfrågan är väldigt nedtonad i församlingen, och flera äldste som man talat med ger med några få undantag undvikande svar, det är inte alls den klarhet som man tidigare förknippat med Pingströrelsen. Om det vore så att en omsvängning i synen på abort är på gång, så är det en stor sak som borde vara uppe till diskussion och belysning i äldstekåren, istället får man intrycket att abortfrågan är så brännhet att den sopas under mattan.
Bilden tonar fram av en däst frikyrko-kristenhet som stelnat i sina former och anpassat sig till tidsandan. När någon händer som påminner om att allt inte står rätt till känner man en oro som i bästa fall leder till självrannsakan, annars till överkänslighet och man blir försvarsinställd, anklagar "sanningssägaren" för fariseism (Swärd) eller misstänkliggör honom för hans metoder (Selander). Dagens ledarkommentar är undvikande passiv och stämmer in i kritiken av MRO snarare än att se problemen i Jönköping.
Jag tycker det är en sak att ha överseende och fördrag med varandras brister och tillkortakommanden och ha en förlåtande och generös attityd enligt Jesu ord till Petrus att man skall förlåta sin nästa inte sju utan sju gånger sjuttio gånger, men det är en helt annan sak att inte ha höga krav på församlingsledares moral och avfärda varje försök att tala om brister härvidlag som fariseism. Då är vi ute på en farlig väg och samvetena slumrar in. Det är kanske vad som håller på att ske idag. Därför behövs sådana initiativ som MRO för att väcka dem som sover.
MRO´s och Mats Selanders roll i denna situation tycker jag inte är olik den som profeterna hade i Gamla Testamentet. En falsk profet talade lena ord som tillfredsställde åhörarna, men en riktig profet talade Guds förmanande ord som väcker. Den åsyftade reaktionen är inte att människor skall ta anstöt, utan att man skall göra bättring och omvända sig, som folket i Nineve gjorde på profeten Jonas ord.