Isidor Forum
Forum för dialog kring katolsk tro och katolska kyrkan. Ägs av Isidor nätverk och data
Måste en vanlig kristen vara fullfjädrad teolog?
Bengts Blogg

Syndication

News

Archives

Just nu går en programserie på SVT som heter Trons Europa. Det är en trevlig dansk reportageserie som bekriver olika aspekter av den kristna tron i olika delar av Europa. Många lever sin tro i vardagen utan att vara insatta i trons detaljer, men har ändå en medveten tro. I ett av programmen beskrevs grekiskt ortodoxt, romerskt katolskt och protestantiskt påskfirande. En grekisk ortodox kvinna fick frågan av intervjuaren vad det var för skillnad på grekisk ortodox, romersk katolsk och protestantisk tro. Hon sade att hon inte kunde redogöra för detta, men sade att det viktigaste är att man har tron i hjärtat och försöker omsätta den i ett gott liv.

Är hennes tro sämre bara för att hon inte kan redogöra för alla detaljer i sin grekisk ortodoxa tro och inte kan försvara den gentemot de andra formerna av kristen tro? Knappast. Hon litar på sina präster och biskopar att de har koll på dessa detaljer så att hon inte behöver göra det. PRECIS SOM VANLIGT FOLK INTE BEHÖVER VARA INSATTA I SAMHÄLLSFRÅGORNA PÅ SAMMA DETALJERADE NIVÅ SOM DE POLITIKER SOM HANDLÄGGER DEM, SÅ BEHÖVER INTE VARJE KRISTEN VARA TEOLOGISK SPECIALIST. Kyrkan är en gemenskap som bygger på tillit och förtroende. Det betyder inte att man inte skall vara TEOLOGISKT ALLMÄNBILDAD, och att man inte skall ställa krav på kyrkans herdar om man tycker kyrkan lär ut saker som strider mot ens upplysta förnuft eller ens samvete. Tvärtom är det varje kristens plikt att agera utifrån förnuft och samvete.

För friförsamlings-rörelsens demagoger som jag skrev om i mitt tidigare inlägg gäller inte detta: Här gäller antingen blind lydnad eller att vara inläst på olika detaljer i Bibeln om man vill hänga med. Den etablerade kyrkliga traditionen ger man ingenting för, utan de egna spekulationerna upphöjs till högsta teologiska kunskap. Det är inte att undra på att vanligt folk blir förvirrade. En signatur frågar på bloggen så här:

"Är det nån som har koll på vilken som har mest villfarelser och villoläror av Jehovas Vittnen eller KK.? OBS detta är en ärlig fråga så jag hoppas på ett ärligt och seriöst svar."

Förvirringen hos denna enkla frågeställare vittnar om klokhet och intellektuell hederlighet. Försöker man tänka klart kan man inte bli annat än förvirrad av det som utläggs.

Mitt svar är följande: När man talar om vad som är villolära eller inte måste man först DEFINIERA DEN FASTA PUNKTEN, utifrån vilken man avgör om något avviker eller inte. Eftersom alla läser Bibeln på olika sätt räcker det inte att säga att bibeln är den fasta punkten. Bibeln är en viktig del, helt klart, men skall det vara meningsfullt så måste den kyrka eller gemenskap som säger sig stå på Bibelns grund beskriva vilken tolkningstradition man utgår från.

DET FINNS INGET ENHETLIGT SÄTT ATT LÄSA BIBELN. Folk som läser Bibeln och försöker vara bibeltrogna kommer fram till olika saker. Vad som är rätt lära enligt RKK finns mycket dokumentation om: Bibeln, trosbekännelserna, Katolska Kyrkans katekes, dokument från olika koncilier, vittnesbörd från alla troende som försökt omsätta tron i sina liv. Katolska kyrkan redovisar också vilka tolkningsprinciper man utgår från när man läser Bibeln.
Fri-församlingsrörelsen förkastar hela detta sammanhang. Således måste de hänvisa till något annat. Detta annat kan inte bli något annat än deras personliga preferenser och de färgade glasögon genom vilken de läser Bibeln. Tror de att de läser Bibeln objektivt, så är deras naivitet som jag ser det utan gräns.

Katolska kyrkan försöker hävda DEN STORA KRISTNA TRADITIONEN och att ta ett ansvar för den. Det betyder inte att man gör anspråk på att ha förstått alla detaljer rätt, den teologiska förståelsen för tron är något som hela tiden utvecklas. Först kommer bejakande av tron på Jesus Kristus och trons förverkligande i liv och liturgi. Den teologiska reflektionen, förståelsen för vad man gör kommer först i efterhand.

Efter uppdelningen i öst och väst, och sedan reformationen har den kristna erfarenheten, både i liv och teologisk reflektion, utvecklats efter flera linjer, i den Romersk katolska kyrkan, i de ortodoxa kyrkorna, i olika protestantiska kyrkor och samfund. Alla dessa linjer kan förutsättas ha viktiga saker att bidra med till den stora kristna traditionen.
Här målar Gud en bild, som kanske är mycket större än vi ser med de snäva samfundsperspektiv vi ofta har i vår vardag. Peter Hocken är en lärd katolsk präst som försöker hjälpa oss att se dessa lite större perspektiv. Han talar om olika strömmar i kristenheten: Den evangelikala strömmen, helgelseströmmen, pingstströmmen (Pingströrelsen som startade under början av 1900-talet), den karismatiska strömmen (karismatisk förnyelse i de historiska samfunden). Han talar om förnyelsen inom Katolska kyrkan på många olika plan under 1900-talet, och han talar om de messiastroende judarna som är ett nytt fenomen som dykt upp på en kristna kartan under senare år. Allt detta vävs in i varandra och bildar DEN STORA BILD SOM GUD MÅLAR, men som vi kanske har svårt att tillägna oss utifrån våra olika begränsade perspektiv.

Eftersom vårt perspektiv är begränsat tror jag att man skall akta sig att som enskild person ge ett alltför entydigt svar på vad som är villolära eller inte. Samfunden drar upp vissa gränser för vad som faller utom och inom, men inget samfund säger sig sitta inne med hela förståelsen av alla detaljer i trons värld. Det finna alltid mera att upptäcka, fler preciseringar att göra. Det är viktigt att varje samfund så gott det går försöker vara troget den stora kristna traditionen och samtidigt vara öppet för förnyelse så att man inte missar vad Gud gör idag.

Det spännande som händer idag tycker jag är att fler och fler kristna börjar ana dessa större perspektiv och samtidigt får en större ödmjukhet för den stora kristna traditionen och INSER ATT DET EGNA PERSPEKTIVET ÄR BEGRÄNSAT. Från en divergerande process efter reformationen där kristenheten splittrats upp i fler och fler samfund, så tycker jag mig se en konvergerande process. Detta är en nödvändighet om Kyrkan skall klara sitt uppdrag att genomsyra världen med evangeliet. Kristi ljus får inte skymmas av interna lärostrider och motsättningar.


Posted 2008-3-16 14:54 by Bengt Malmgren
...
Ansv. utgivare: Bengt Malmgren