Isidor Forum
Forum för dialog kring katolsk tro och katolska kyrkan. Ägs av Isidor nätverk och data
Gå ut och praktisera evangeliet på gator och torg!
Bengts Blogg

Syndication

News

Archives

 Tidningen Dagen har haft en artikelserie om Bjärka-Säby och den gudstjänstgemenskap som utvecklats där med inspiration från ökenfäderna och koptisk liturgi. Inom pingströrelsen har man diskuterat huruvida det är bra eller dåligt att ta in sådana för en pingstförsamling främmande inslag i gudstjänstfirandet. Mycket positivt har sagts om att främja mångfalden och att det främjar ekumenik och hjälper människor till genuina Guds-möten.

Men det finns också invändningar. Håkan Arenius skriver i en ledare i Dagen: "När jag tänker in den Mästare jag möter i evangelierna, han som sände ut sina lärjungar utan plånbok och extra skjorta, blir jag tvehågsen. Han angrep ständigt det svulstiga och inbjöd människor till en enkel gemenskap. Kanske ler han ömt åt det han ser, som åt barn som överdriver leken. Då slår det mig raskt att det leendet lär gälla allt han ser i kapell och katedraler. Kanske handlar denna gudstjänst om en förälskelse i ett återupptäckt formspråk, och förälskelser leder väl till överdrifter? Men hänförelse är inte alltid harmlös..."

Detta är en viktig kritik att begrunda för hela kristenheten, inte minst Katolska kyrkan. Det är inget fel på liturgi med vackert formspråk och vackra ståtliga katedraler. Gudstjänstfirandet är en bild av det himmelska Jerusalem som är Kyrkans slutmål. MEN OM DET STANNAR DÄR ÄR DET FEL! Varje katolsk mässa slutar med orden "gå i Herrens frid", (Ite Missa Est). Det betyder: Gå ut på gator och torg och ge vidare det ni fått i gudstjänsten. Ni har fått ta emot Jesus själv i Ordet och i Altarets sakrament. Gå nu ut och praktisera evangelium och efterlikna Jesus. Det betyder framförallt att praktisera kärlekens gärningar, att arbeta bland de fattigaste bland de fattiga och de mest behövande i samhället. Om inte gudstjänsten får sin fortsättning i kärlekens gärningar, då fattas något, då är Guds kyrka inte frisk.

Och, Håkan Arrenius, det får inte heller stanna vid härliga lovsångsgudstjänster med förkunnelse av Ordet och lovsång och tungotal. Nu har ju Pingströrelsen utmärkt sig genom ett stort och allmänt erkänt socialt arbete, t.ex. genom LP-stiftelsen, men hur ser det ut i pingstförsamlingarna idag? Jag har ingen uppfattning om detta, men kan bara säga att inom Katolska kyrkan är det inte bra beställt med att praktisera evangeliet i vardagen. Ofta stannar tyvärr engagemanget inom kyrkans väggar.

Men, invänder kanske någon då, Katolska kyrkan har ju jättefina sociala projekt i landet. T.ex. i Göteborg finns frivilligcentral i Hjällbo, Franciskushjälpen, i Stockholm medverkar vi på Ny gemenskap och stödjer nyanlända flyktingar, vi medverkar i fältarbete på Södermalm, Skövde har en mycket aktiv Caritasgrupp, många församlingssystrar besöker sjuka...  Visst, allt detta är mycket bra, och alla dessa projekt bygger på att det finns NÅGRA FÅ ELDSJÄLAR som bär upp verksamheten. I alla våra storstadsförsamlingar gör vi samma erfarenhet: När det gäller att engagera katoliker som volontärer till socialt arbete, så är det mycket svårt att få de gudstjänstfirande katolikerna att ställa upp. Franciskushjälpen t.ex. har fått bygga upp mycket av sin fina verksamhet genom REKRYTERING AV VOLONTÄRER UTIFRÅN genom volontärbyrån.

Så risken är, som Håkan Arenius befarar i sin ledare, att om Jesus skulle komma tillbaka idag, så ser han bara kyrkobyggnader och kapell och kristna som samlas till gudstjänster, det må vara högstämda liturgier med gregoriansk sång eller frikyrkliga lovsångsgudstjänster, men han finner inte evangelet praktiserat på gator och torg bland de mest behövande. När man talar med många präster och pastorer håller de med om detta och suckar över de kristtrognas bristande engagemang.

Jag tror att människor i många fall vill hjälpa till, och många insatser görs säkert i det privata sociala nätverket som inte märks utåt, men jag tror också att många längtar efter att bli mera aktiva inom församlingen, men vet inte riktigt hur det skall gå till. Här behövs en PASTORAL STRATEGI från präster och församlingsledare. Förkunna mer om en personlig relation till Jesus Kristus, mer om den personliga pingsten och andedopet, mera om de döptas sociala ansvar och låt det pastorala arbetet få en praktisk inriktning som tar tillvara människors vilja till engagemang. Med ett andligt ledarskap som medvetet tar sikte på detta tror jag vi kan få se en väckelse som får stora sociala implikationer, så att omvärlden kan se på de kristna och hänföras över den kärlek och det sociala engagemang som utgår från församlingarna.


Posted 2008-2-6 7:29 by Bengt Malmgren
...
Ansv. utgivare: Bengt Malmgren