Isidor Forum
Forum för dialog kring katolsk tro och katolska kyrkan. Ägs av Isidor nätverk och data
Kyrkoledarna och fotfolket i otakt om ekumenisk enhet?
Bengts Blogg

Syndication

News

Archives

Officiella beslut om kristen enhet kan aldrig förverkligas om man inte har fotfolket med sig. Ett illustrativt exempel på detta är konciliet i Florens 1439 då biskopar och teologer från ortodoxa och katolska kyrkorna enades om att splittringen upphört och kyrkorna skulle gå samman. Dekret undertecknades, men sedan blev det inget av det hela. Det hela hade inte förankrats hos folket. Bitterheten var för stor, reservationen inför den andra kyrkan var för stor. Beslutet hade förberetts för dåligt och hade helt enkelt inte förankring i folkdjupen.

Alla kyrkor är idag medvetna om enhetens betydelse, Katolska kyrkan lär att enheten inte är något man kan välja eller inte välja, det är ett måste för alla kristna som vill ta Jesu ord på allvar. Kyrkan är i grunden en enda, och splittringen är en artefakt. Ekumenik mellan ortodoxa och kristna är levande också idag, 2006 träffade  påven den ortodoxe patriarken Bartolomeus I i istanbul, och i dagarna kunde vi läsa om nyheten att patriarken Bartolomeus I delvis kan tänka sig att erkänna påvens primat.

Ekumeniken har tagit sjumilakliv framåt under de sista årtiondena. Om vi ser till situationen i Sverige så är vi ljusår från den tid då varje samfund ansåg sig ha monopol på rätt kristen tro och behandlade de andra kyrkorna som luft. Kyrkoledare såväl som fotfolk inser att alla kristna hör ihop, och det går inte att ignorera varandra. Däremot liknar situationen lite den på 1400-talet vid konciliet i Florens så tillvida att ledarna verkar ligga steget före fotfolket. Inga beslut om samgående är visserligen fattade där Katolska kyrkan är part, men tongångarna från vissa teologer och kyrkoledare är positiva i en sådan grad att protester börjar höras. Ett exempel på detta är den nya kristna bloggen Aletheia som vi kan läsa om i bl.a. två artiklar i Dagen. (2007-11-28, 2007-11-29).

De som står bakom Aletheia kommer från frikyrkligheten. Det är Andréas Glandberger som har sin bakgrund inom trosrörelsen och Livets Ord, samt Micael Östlund och Daniel Forslund, båda från Pingströrelsen. "I det ekumeniska samtalet i Skandinavien i dag talar man om det man har gemensamt, men tittar inte på det som skiljer. Det känns som att man vill få bort de känsliga frågorna", säger Glandberger. Denna blogg är ytterligare ett positivt tecken på hur levande den ekumeniska frågan är i Sverige idag. Efter många år där man fått lära sig att Katolska kyrkan är död och förstelnad, så är det en psykologisk orimlighet att tänka sig att alla från början skall vara med på tåget när det nu plötsligt handlar om att man skall tänka om. Det behövs dialog och eftertanke för att komma framåt, och då måste man börja där man står, inte bara okritiskt vända kappan efter alla nya vindar. Framför allt behvös fortsatt bön, fortsatt trohet mot kyrkans Herre som är Jesus Kristus, och en öppenhet för den helige Ande. Och om den nya bloggen vill gå den väg som namnet antyder, d.v.s. att vara öppen för sanningen, så är jag övertygad om att den kommer att bidra till att ekumeniken går ytterligare framåt i Sverige.

Men jag ser också en fara i att kalla en blogg om kristen enhet för "tankesmedja".  Tron är en skatt som vi har fått att förvalta, inget vi förfogar över. Vi har fått den genom apostlarna, och Kyrkan förvaltar den. Det finns ett läroämbete i Kyrkan som grundas på Kristi ord till Petrus: "Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min Kyrka", och detta är en angelägenhet för alla kristna. Det tror jag var och en som reflekterar över den kristna tron och Kyrkans innersta natur förr eller senare kommer fram till. Detta är något mycket mer fundamentalt än att i ett kortsigtigt kyrkopolitiskt perspektiv "samla alla kristna under Roms överhöghet". Tankesmedje-metaforen för tankarna till att tron är något man uppfinner genom mänskliga tankar. Så är det ju inte. Tror är något som kommit till oss, något vi ärvt som en skatt som förvaltas av Kyrkan. Däremot ökar vi vår förståelse för tron genom en teologisk reflektionsprocess. Och som material till denna process har vi ett rikt arv att ösa ur, både när det gäller teologiskt tankearbete och den praktiska troserfarenheten förmedlad genom Kyrkans många helgon.


Posted 2007-12-2 9:19 by Bengt Malmgren
...
Ansv. utgivare: Bengt Malmgren