november 2006 - Posts
Benedikt XVI inleder idag, tisdag 28 november sin sedan länge planerade resa till Turkiet. Från början planerades besöket pga att den grekisk-ortodoxa kyrkans patriark Bartolomeus inbjudit påven. Läs mera om besöket här.
Ingela Nilsson och David Westberg, forskare inom bysantologi vid Uppsala Universitet har skrivit en artikel i DN om den bysantinske kjejsaren Manuel II Palaiologos, som påven citerade i sitt beryktade Regensburg-tal. Denne kjejsare var i själva verket en dialogens man och inte någon som sökte konfrontation med islam. Det är därför ironiskt att han nu får stå som symbol för religiös intolerans och konfrontation. Läs artikeln i DN
I italiensk TV berättade en komiker nyligen följande historia.
Den heliga treenigheten hade vunnit en resa och måste bestämma sig vart man vill resa. Till Afrika, sade Fadern, Jesus föredrog Palestina. Med den helie Ande ville resa till Vatikanen. Varför, undrade de andra. - Därför att jag aldrig varit där, svarade Anden.
Detta lär enl Dagens Nyheter ha lett till att några katolska intresseorganisationer i Italien protesterade mot att skämtet framfördes i rikstäckande italiensk TV. Det lär finnas viktigare sätt att offensivt nå ut med evangeliet till offentligheten än att protestera mot denna form av ganska oskyldiga skämt. Annars visar det sig att kristna är ännu känsligare än muslimerna som protesterade mot Muhammed-karikatyrerna.
DN föreslår en FN-resolution som fastslår att religiösa människor måste spänna av.
En blastocyst, det allra första stadiet av mänskligt liv jämförs i en debattartikel i tidningen Dagen av Christer Sturmark med en flughjärna. Flughjärnan innehåller dock fler celler. Sturmark drar slutsatsen:
"Vi borde alltså ha större moraliska betänkligheter när vi smäller ihjäl flugan i sommarstugan än när vi forskar på embryonala stamceller."
Med samma logik fortsätter han:
"Problemet är att varje cell i vår kropp är en potentiell människa, om man ska tro den senaste forskningen inom den genetiska ingenjörskonsten. Varje gång vi kliar oss på armen, medverkar vi således till massmord".
Sturmark som tillhör den s.k. humanetiska falangen som med logiska argument vill motbevisa den kristna uppfattningen om kroppen som en integrerad del av människan och att respekten för livet från dess början till dess slut är en integrerad del av respekten för människovärdet.
Sturmark må ha vilken uppfattning han vill om Gud och människan och människovärdet, men hans argumentation här är raljant och skjuter helt vid sidan av målet. Det visar att han inte alls förstått hur en kristen människa tänker. Uppfattningen att människan är en enhet av ande kropp och själ som är skapad av Gud är inte ett dugg mera orimligt antagande än Sturmarks antagande att kroppen och livet är något vi kan förfoga över som en flughjärna.
Eller som dominikan-prästen Anders Pilzt uttryckte det i ett tidigare nummer av Signum:
"Den som hävdar att Inget förvandlades till Något som förvandlades till Liv som förvandlades till Medvetande alldeles spontant eller efter en miljard misslyckade försök som slutligen råkade resultera i människan, detta kosmiska lyckokast (eller missöde), lanserar inte en rimligare teori än den som tror att Gud har skapat världen med en kombination av nödvändighet och slumpfaktorer och att människan är danad till Guds avbild, utrustad med intelligens och moraliskt ansvar".
Sturmarks argumentation att eftersom det naturligt förekommer många tidiga spontanaborter, så borde det vara etiskt försvarbart att vi människor experimenterar med mänskligt liv håller inte. För att använda samma stolliga överdeterminerade logik som han själv, så skulle jag kunna säga att hans resonemang leder till att det borde vara etiskt försvarbart med mord eftersom naturen spontant "mördar" genom naturkatastrofer och sjukdomar där människor omkommer.
Länk till Sturmarks debattartikel
...skriver Carolina Gynning i en krönika i en gratistidning som delas ut i Stockholm. Hon beskriver en förälskelse och gör filosofi av detta: "Kärleken är inget man kan tvinga fram, det är något som bara kommer om man har tur...."
Ingen vill missunna Carolina eller någon enda den underbara känsla av existentiell närvaro som en förälskelse innebär. Men om man skall ta vara på kärleken fullt ut måste man gå lite djupare i sin analys. Påvens rundskrivelse Gud är kärleken är en utmärkt ciceron på denna väg. Kärlek är i dagens samhälle ett ofta missbrukat ord, men inte desto mindre hänger de många olika bilderna ihop. "Kärleken mellan man och kvinna, i vilken kroppen och själen på ett oskiljaktigt sätt samspelar och där för människan ett löfte om lycka framträder som tycks vara oemotståndlig, som varande urtypen för kärleken", skriver påven.
Men för den kristna tron stannar det inte vid känslan. Gud har uppenbarat kärlekens väsen på ett djupare sätt för mänskligheten genom Kristus. Genom tron blir kärleken närvarande också när känslan inte hänger med. Tron bär också över de mörka stunderna och kan inspirera människor att framhärda i kärleken också i de mörka stunderna då vi sätts på prov och de stormande känslorna inte infinner sig, för sådana stunder kommer också obönhörligt i varje människas liv. Läs min recension av Gud är kärleken här.