maj 2006 - Posts
Nyligen har en attitydundersökning presenterats som visar att ungdomar gör skillnad mellan sex och kärlek. Psykolog Eva Rusz som själv jobbat som rådgivare åt Big Brother vet vad hon talar om när hon säger att människor inte mår bra av den översexualisering de tvingas in i. Läs reportage i Dagen.
De bakomliggande orsakerna till ungdomars beteende, menar Eva Rusz, går att koppla samman med barndom och uppväxt. hon skriver om detta i sin kommande bok ?Varför väljer jag alltid fel partner??
? Forskning visar att personer som haft en trygg uppväxt, är mer trygga i sig själva, de har mer självtillit och behöver inte göra sådan här saker för att må bra. Men de som har haft en otrygg barndom blir mer osäkra och tenderar att söka bekräftelse i tillfälliga relationer.
Och konsekvenserna, menar Eva Rusz blir ett samhälle där mångal människor mår dåligt eller blir olyckliga. Man sänder ut ett budskap om att ?varsågod och ta min kropp?.
Se också mitt tidigare inlägg om begreppet kyskhet.
Ingen kan säga ?Jesus är Herre? annat än i den helige Ande, skriver aposteln Paulus. Det kristna livets själva motor och drivkraft är den helige Ande. När vi öppnar oss för evangeliet får vi den helige Ande, inte som en teoretisk princip eller som lite förgyllande hänryckning på pingsten, utan som en kraft som faktiskt gör skillnad i våra liv.
Mänsklig idealism och god vilja tenderar att svalna med tiden inför alla svårigheter och frustrationer som möter på vägen. Är man tillräckligt envis och vägrar kapitulera säger kroppen ifrån till slut, och vi får symtom på utbrändhet. Då vi öppnar oss för den helige Ande kommer vi in i en ny dimension, vi får en ?Hjälpare? som är med oss, stöder, tröstar, ger kraft.
Utan den helige Ande skulle kyrkan inte varit vad den är idag. ?Ni skall få kraft när den helige Ande kommer över er, och ni skall vara mina vittnen i Jerusalem och Judéen och ända till jordens yttersta gräns.? Orden gällde inte bara apostlarna för 2000 år sedan, de gäller varje döpt kristen idag. Den helige Ande är för alla.
Också när det gäller att leva ett kyskt liv, det som jag talade om i mitt förra inlägg, är det Anden som ger kraft. Att så många har invändningar mot kyrkans morallära på det sexual-etiska området beror nog på att man inser att människan är oförmögen att leva kyskt av egen kraft. Den biologiska driften är för stark. Man lyssnar inte till helgonens vittnesbörd som tycks motsäga detta, utan ser istället de negativa exemplen: Man ser att många människor som kallar sig katoliker och går i kyrkan och tar emot sakramenten gladerligen struntar i kyrkans normer, har föräktenskapliga förbindelser, använder preventivmedel, tar abort. (aborttalen är ju höga i s.k. "katolska" länder). Också de som i sina liv verkligen skulle vittna om ett liv i helighet felar. Rapporter från USA och Irland visar att det är vanligt med sexuella övergrepp även bland katolska präster. Kyrkan behöver fler exempel på män och kvinnor som utifrån tro och öppenhet för den helige Ande strävar efter att leva ett heligt liv. Det räcker inte med att en liten skara munkar och nunnor ställföreträdande gör detta åt oss andra. Alla är kallade att leva ett heligt liv.
En intressant illustration ger Hanne Kjöller i en kommentar (DN 19 maj) till läget i Uganda och det AIDS-förebyggande arbetet där. Som bekant rekommenderar kyrkan avhållsamhet som bästa metod, ej enbart kondomer. Hon konstaterar att Uganda är ett mycket kristet land och att det finns kristna där som tar sin tro på allvar, och att ?deras övertygelse är så stark att det i de flesta fall står över kroppsligta begär?, medan hon träffade en annan man mera ljum i sin tro som berättade att han haft sex med åtskilliga kvinnor. ?Svagt är uppenbart köttet hos alla som inte vigt hela sitt liv åt Gud?, är den slutsats hon avslutar sin kommentar med.
Det sprids mycket myter i vårt samhälle. En sådan myt är att det förekommer en s.k "blatte-svenska" i våra storstads-regioner som talas av unga invandrare från andra kulturkretsar. I mytbildningen ingår också att den grupp som talar denna blatte-svenska är förtryckt så länge vi tvingar dem in i rikssvenskan som lärs ut i skolorna. Bl.a. tidskriften Gringo ger uttryck för denna åsikt. Möjligen kan sådana moraliska övertoner ha gjort det lättare att fatta beslut om nedskärning av den andel timmar som anslås åt undervisning i svenska språket i skolan, en nedskärning som leder till att många elever går ut med stora svårigheter att uttrycka sig i tal och skrift vilket ökar på utanförskapet i samhället och försvårar för en grupp unga att komma in på arbetsmarknaden.
I en utmärkt analys i Dagens Nyheter slår Ebba Witt-Brattström hål på denna myt. Hon konstaterar att Standardspråket svenska och dess betydelse som kommunikationsmedel också mellan nya svenskar är grundläggande. Multislangen, "blatte-svenskan" är inget alternativ. Den har få användningsområden, huvudsakligen sex, sexualiserat våld, homofobi, machomätning, knark och lagbrott. Den har inga ord för läxa eller en liter mjölk, men den har flera slanguttryck för den frekventa förolämpningen "knulla din mamma/syster".
Förortsslangen är "ett aggressivt rop på hjälp, ett se-oss-innan-det-är-för-sent riktat till oss utanför betongen: skolministern, integrationsministern, hela Vuxen-Sverige", skriver Witt-Brattström. Läs hela artikeln.
En annan sådan myt som sprids är att vanliga människor inte uppfattar kyskhet som något positivt. Enligt denna myt är sexualiteten och alla former av sexuell utlevelse något som alla vill och mår bra av att praktisera så länge man inte tvingar någon annan. Denna bild förstärks kraftigt av medierna. Öppna sex-scener blir tydligen allt vanligare i dokusåporna, i Expressen i går fanns på löpsedeln något i stil med "Mitt bästa fest-sex, kvinnor berättar" Gay-rörelsen genom sin pride-festival propagerar inte bara för homosexuell jämställdhet, utan också för en exponering av sexualiteten och utlevande av lusten. Till och med vissa inom kristenheten öppnar sig aningslöst för denna propaganda och släpper in exponeringen i kyrkorummet (Ecce Homo).
Sant är att sexualiteten är en stark biologisk kraft i människan, och att vid sidan av pengar och makt, så är sexuell utlevelse det människor kan överskrida vilka gränser som helst, inklusive att mörda, för att uppnå. Men det är inte sant att människan alltid mår bra av att frossa i eller leva ut sin sexualitet på alla sätt som är möjligt, och jag tror att många människor idag är trötta på den översexualiserade världsbild som exponeras.
Kyskhet är en dygd som behöver återerövras, det är inte bara avsett för en liten grupp utvalda munkar och nunnor. Kyskhet innebär inte nödvändigtvis att avstå från sexuella handlingar som samlag, kyskhet är en dygd som också kan praktiseras i ett äktenskap. Det innebär att respektera den andre och att respektera sin egen kropp som en del av den mänskliga personen. "Kroppen är Andens tempel", skriver Paulus. Kyskhet är något för varje människa att erövra, utvecklas och växa i.
Tidskriften Pilgrim har seglat upp på den svenska medie-himmelen som en av de bästa andliga tidskrifterna. Hela sista numret ägnas åt begreppet kyskhet, rekommenderas starkt till läsning.
En annan person som betytt mycket för att förklara kyskheten betydelse för vår tids människor är den förre påven Johannes Paulus II. I sina onsdags-audienser utvecklade han en "kroppens teologi". Se http://www.theologyofthebody.net/
Vi ser idag många tecken på en förnyad vitalitet inom kyrkan, men vi ser också en stor del av henne som har blivit däst och kraftlös, helt samhällsanpassad och inte längre förmögen att vara det salt och ljus i samhället som hon skulle vara. Ett tecken på kyrkans kraftlöshet är bristen på engagemang för att positivt evangelisera och nå ut till dagens sekulariserade människor. I stället ligger dessa samhällsanpassade kristna steget efter och blir på sin höjd förnärmade när någon hädar eller kritiserar kyrkan. En del tycks inte ens blir upprörda över kränkningen av det heliga. Evangeliet är ingen självklarhet i dagens samhälle, det är dags för kristenheten att vakna.
Vägen ligger öppen för en ny evangelisation idag, det vore ett stort självmål för kristenheten att inte utnyttja detta intresse för det andliga. Om inte Kyrkan tar vara på chansen att evangelisera utlämnar hon Kristus till att exploateras av andra.
Inte minst marknadskrafterna har näsa för att exploatera Kristus. Idag förråds inte Jesus för trettio silverpenningar utan för mångmiljardbelopp i olika bok-projekt och filmprojekt. Det finns väl ingen som tror att det ligger ett genuint intresse för att sprida kunskap om Kristus bakom Da Vinci-koden, boken som nu blivit film och som på ett skändligt sätt exploaterar Kristus för helt komersiella intressen. Det skändliga består i att man är otydlig med att det helt igenom är fiktion, man rider på intresset som finns för kristendomen och Jesus genom att antyda att det rör sig om verkliga hemligheter som avslöjas.
Hädelse kan vara rent illvillig, ett uttryck för att man helt enkelt inte tycker om Kristus och det kristendomen står för, man vill helt enkelt smutskasta. En snällare tolkning av hädelse är att det handlar om att provocera för att söka sanningen och att det inte är det heliga i sig man hädar, utan korrumperade intressen som för egen del försöker exploatera religionen.
Det senaste exemplet är en fotoutställning om Kristus som kommer på Kulturhuset i Stockholm i höst och som Svenska Kyrkan, Stockholms stift subventionerar med 400.000 Kr. Utställningen innehåller bl.a. en bild av Nattvarden i bakgrunden, och i förgrunden ett par som ägnar sig åt ömsesidigt oralsex. Konsten är ju fri, och jag vet inte vad konstnären vill uttrycka genom detta objekt, men man kan ju undra varför en kristen kyrka sponsrar ett sådant projekt istället för att satsa på evangelisation och ösa ur den rika 2000-åriga erfarenhet som hon själv äger. Det undrar tydligen Domkyrkoförsamlingen också vars kyrkoråd har protesterat mot biskop Caroline Krook, och domprosten har sagt upp sig. (Läs kommentar i Dagen)
En del konstnärer har en speciell avsikt med ett verk, men många värjer sig mot att säga att det finns en viss avsikt. Istället motiverar man verket med att tolkningen finns i betraktarens öga, och att det är meningen att det skall väcka reaktioner och diskussion. Konstnären har givetvis en egen tolkning av sitt verk, något vill han uttrycka, men han har privilegiet att inte närmare behöva förklara det för sin publik. Det han sagt har han sagt genom själva konstverket, sedan är det betraktarens sak att reagera.
Det nämnda exemplet med Leonardos Nattvarden i bakgrunden och oralsex-paret i förgrunden kan tolkas som en kritik av vår tid. Om nu Nattvarden för konstnären representerar något heligt, något av bestående värde, så kan oralsexparet i förgrunden representera vår tid, så inriktad på egot och lusten, så helt innesluten i sin egen självupptagenhet att perspektivet på historien och det heliga inte ryms, en mycket pessimistisk syn. Ett sådant samhälle kan inte bestå i längden. Det heliga finns där i bakgrunden, men det når liksom inte fram. Något för Kyrkan att begrunda. För kristenheten i Sverige borde en sådan begrundan föranleda alla samfundsledare dra slutsatsen att nu måste vi göra allt för att enas och mobilisera våra gemensamma krafter på uppgiften att nå ut i samhället med evangeliet. Katolska Kyrkan har en enastående möjlighet att vara katalysator i denna process med biskop Anders Arborelius som ny ordförande i Sveriges Kristna Råd. Samtidigt är hela den stora del av kristenheten som Pingströrelsen utgör på väg in i SKR.